|
|
 |
Redan under graviditeten sker förändringar i brösten på grund av hormoner som bildas framför allt
i moderkakan. Mjölkgångarna växer till och antalet alveoler ökar. Blodflödet till brösten ökar nästan till det dubbla
och nätet av vener under huden börjar framträda tydligt. Muskelcellerna förstoras, bindväv
och fett deponeras i ökande mängd.
Från den tredje graviditetsmånaden börjar alveolernas epitelceller att producera råmjölk på grund av
hormonet prolaktin som produceras i hypofysen. Men prolaktin
hämmas av östrogen och progesteron, som bildas i stora mängder i moderkakan. Det är inte
förrän efter förlossningen och efter moderkakan släppt som mjölkproduktionen kan starta i full skala.
Under senare delen av graviditeten fylls alveolerna ut av råmjölken.
I samband med förlossningen startar ett komplicerat samspel mellan hormonella och andra mekanismer
som sätter igång mjölkproduktionen och bidrar till utdrivning av den bildade mjölken.
Nr moderkakan släpper så minskar produktionen av östrogen och progesteron dramatiskt. Därmed
kan prolaktinet verka fritt och alveolarepitelet börjar nu aktivt bilda och frigöra mjölk. Detta tar mellan
2-5 dagar efter förlossningen. Alveolerna är då utspända av mjölk och brösten svällda och ömma. Bröstsvullnaden
beror på ökat blodflöde och ansamling av vätska i brösten. Vissa kvinnor drabbas mer än
andra av detta och inte så få svullnar även en bit upp i armhålan de första dagarna.
Mjölkproduktionen kommer vanligen igång snabbare om amningen startats tidigt, omedelbart efter förlossningen.
Då minskar också besvären med svällda bröst. Bröstvävnadens elasticitet tillåter att mjölken
fortsätter att samlas under cirka två dygn. Därefter sker en snabb minskning av mjölkbildning och mjölksekretion om inte
bröstet töms. Barnets sugande på bröstet och alveolernas tömning är båda nödvändiga för att amningen ska fungera.
|
Så här glad är Emma 2 mån när hon ska få mat
|
När barnet suger går det nervimpulser till hypofysen som frisätter prolaktin och oxytocin. När barnet börjar
suga så ökar oxytocinnivåerna i mammans blodbanor direkt. Detta gör att livmoderns muskulatur dras samman och kan
bidra till minskad blödning. Oxytocinet kallas också för bindningshormon eftersom man tror att detta har
betydelse för mammans bindning till barnet. Efter förlossningen är dessa värden väldigt höga.
Tillbaka
När brösten töms och trycket sjunker på alveolen så startar mjölken att bildas genast på nytt och
fortsätter så länge trycket medger. Den mesta mjölken bildas straxt efter en amning. Redan
efter en timme har ca 40 % återbildats och efter två timmar 75 %. Genom att amma ofta och
från båda brösten kan man öka dygnsproduktionen.
Oxytocinet påverkar muskelcellerna runt alveolerna och mjölkgångarna så att de pressar ut mjölken i gångsystemet
och vidare ner mot bröstvårtan. Samtidigt styvnar bröstvårtan och muskulaturen runt bröstvårtan slappnar av. Detta
är utdrivningsreflexen.
När utdrivningsreflexen fungerar bra så töms bröstet mer fullständigt på den fetare mjölken. Början av utdrivningen
upplevs ofta som stickningar i bröstet och trycket kan bli så stort att mjölken sprutar ett par meter om barnet släpper
bröstet.
I början, när man ammar, är det vanligt att brösten läcker. Det finns ett enkelt
sätt att komma tillrätta med detta. Metoden går ut på att man hindrar bröstet
att läcka med hjälp av sina fingrar och vanligtvis brukar denna metod även ha
effekt mellan amningarna
Så här kan man pröva att göra:
När man ammar sitt barn och man känner att utdrivningsreflexen är på gång
nyper man tag kring den bröstvårta som barnet inte suger på och nyper åt hårt
ända till man känner att utdrivningsreflexen inte känns längre. Detta upprepar
man sedan varje gång man ammar och efter 2-3 dagar så brukar problemet vara
löst.
Störd utdrivningsreflex
Utdrivningsreflexen kan påverkas negativt av exempelvis oro antingen för en ren allmän oro eller oro för
att mjölken inte ska räcka till etc. Även om man upplever en smärta på bröstvårtan eller trötthet och allmän stress
kan detta påverka utdrivningsreflexen.
Här har pappan en jätteviktig roll som kan hjälpa mamman och barnet genom att se till att mamman får det lugnet som
behövs för att kunna ägna sig åt barnet. Denna hjälp kan bestå av att antingen ta hand om syskon eller att se till
att all släkt inte kommer när mamman egentligen mest behöver lugn och ro. Stresstillståndet innebär att oxytocinproduktionen
hämmas. Det frisätts också adrenalin vilken kan upphäva oxytocinets verkan på muskelcellerna. Känner du dig stressad och har ont
eller är upprörd och pappan eller annan finns till hand. Ta då en extra runda och koncentrera dig på att slappna av och komma till
inre ro innan du sätter dig och ammar. Det kan även behövas när man har en smärta som kan kännas övermäktig på grund av såriga
bröstvårtor eller andra orsaker. Samla kraft och ro innan du sätter dig med barnet om det finns möjlighet till det. Även om barnet
är ledset under tiden och hungrig så hjälper det er båda ändå.
Fungerar inte utdrivningsreflexen orkar barnet inte suga i sig mer än en liten del av mjölken som samlats i gångaren och framför allt inte den
fettrikaste sista delen. När bröstet inte töms utan alveolerna fortarande är fyllda och de mjölkbildande cellerna är undet tryck så minskar
mjölkbildningen eller upphör tillfälligt.
Speciellt i början av amningstiden kan utdrivningsreflexen vålla problem. Den kan dessutom krångla i akuta stressituationer under hela
amningstiden. Du upplever det kanske som att hur ofta du än ammar så får barnet inte mer mjölk. Barnet
suger lite, skriker, fäktar med armar och ben, suger lite igen och så vidare. Det kan upplevas som om mjölken har försvunnit.
Det kan hjälpa om du får koppla av en stund och vila, gärna dricka lite före amning och inte låta det gå mer än högst ett par tre timmar
mellan amningarna. Rådgör även med BVC och glöm inte att det finns hjälp att få.
Tillbaka
En kvinna som helt slutat amma kan börja igen även om det gått lång tid. Också kvinnor som av någon anledning aldrig började
amma sitt barn kan producera bröstmjölk - det är aldrig för sent.
Ju kortare tid som förflutit sedan kvinnan ammade, desto lättare är det att börja igen. Barnet behöver vanligen suga minst 8-10
gånger under två till tre veckor innan produktionen är helt igång igen.
Kvinnor som inte varit gravida på många år har kunnat etablera mjölkproduktion igen, då de av någon anledning lagt ett barn till
bröstet.
Detta behövs
Täta amningar eller pumpningar. Om barnet gärna vill suga på bröstet kan mamman helt enkelt låta det suga så ofta det vill, trots
att hon fortsätter med flaskmatning
Mycket vila, om mamman är trött, och tillräckligt med mat och dryck.
Stöd från omgivningen betyder ofta mycket för mamman i den här situationen
Om barnet blivit vant vid flaska kan man behöva använda pump den första tiden för att stimulera produktionen
Tillbaka
I de flesta fall kan amningen fortsätta som vanligt om mamman blir tillfälligt sjuk, till exempel i en förkylning eller maginfluensa. Det kan till
och med vara extra värdefullt just då, eftersom barnet tillgodogör sig de antikroppar som mamman bildar och därför har större chans
att undgå att bli sjukt.
Mjölkmängden kan tillfälligt minska något under sjukdomen och det kan vara nödvändigt att amma oftare än vanligt. Ett tips är att försöka vara förutseende
och frysa in små mängder överskott av bröstmjölken för att använda den i situationer som denna. Det är extra viktigt att mamman får vila i situationer som denna.
Om mamman är svårare sjuk måste hon själv få avgöra om hon orkar amma. Omgivningen bör inte ställa några krav på henne. Om mamman har möjlighet
att vara helt sängliggande medan någon annan tar hand om blöjbyten och annat praktiskt kan amningen bli ett sätt för henne att umgås med sitt
barn trots nedsatta krafter. Ofta kan man behöva arbeta upp sin mjölkproduktion efter tillfrisknandet.
Det är få sjukdomar i sig som utgör ett hinder för amning. I Sverige får en mamma som är HIV-positiv inte amma sitt eller andras barn eller lämna
bröstmjölk till modersmjölkscentralen. Cancerbehangling av olika slag som med cellgifter och andra mediciner kan göra att amningen inte bara blir
påfrestande utan också direkt farlig för barnet. Den läkare som sköter mammans behandling får tillsammans med henne själv avgöra om hon ska amma eller inte.
Tillbaka
Många sätter upp en gräns innan förlossningen, efter eller när de etablerat amningen om hur länge de ska försöka fortsätta
att amma sitt barn. En vanlig gräns är ett halvt eller ett år. Det är nog bra att inte låsa sig alltför mycket vid en viss
tid.
Tyvärr, lever en del föreställningar kvar, inte minst i de äldre generationerna, om att amningen är endast mat och att man
kan skämma bort sitt barn om man låter det ammas för länge. Idag vet vi att amning är så mycket mer än mat för både barnet
och mamman. Men omgivningens frågor om när man tänker sluta och även om man verkligen ammar fortfarande kan sätta press på
mammor som egentligen trivs bra med att amma och även har barn som verkligen uppskattar detta. Därför är det viktigt att du
själv känner efter om hur länge du och ditt barn kan tänkas amma.
Det finns rekommendationer från WHO som säger att till två år är det värdefullt med bröstmjölk från 6 månader i kombination
med annan föda. Det finns också undersökningar där man jämfört olika djurarter som pekar på att 4-årsåldern skulle vara
idealisk för människobarn. I Sverige har man en rekommendation att börja med gluten vid 4 månaders ålder i form av ex gröt,
bröd på grund av att forskningen har påvisat samband mellan alltför mycket gluten på en gång och glutenintolerans. Detta är
dock inget måste utan det viktiga är att all gluten inte introduceras samtidigt.
Många fortsätter även när barnen blivit lite större att amma ex morgon, kväll och natt och det finns inget hinder för denna
form av delamning. Det viktiga är att man inte avslutar en fungerande amning på grund av att omgivningen förväntar sig detta.
Det finns vinster med ex antikroppar via bröstmjölken så länge du fortsätter att amma. Man får ofta höra att
koncentrationen är liten av antikroppar i bröstmjölken efter barnet blivit 6 månader. Detta stämmer till viss del men det
man lätt glömmer är att även mängden bröstmjölk som barnet äter även ökar och därmed också intaget av antikropparna.
När du väl bestämt dig för att avsluta amningen så är det viktigt att du verkligen är säker på din sak. Att göra
halvhjärtade försök är dömt att misslyckas. Det kan behövas en längre tids mental förberedelse för det är inte helt enkelt
att kunna ”stå emot” när man vet att barnet blir tröstat av en så enkel handling som att ge det bröstet igen. Pappan eller
annan närstående kan vara ovärderlig i denna tuffa stund. En del mammor reser helt sonika bort under en helg och överlåter
avvänjningen till pappan. Detta kan vara en utväg när inget annat hjälper eller när mamman redan innan vet att hon inte kan
motstå att ge bröstet igen om barnet blir ledset.
Man kan också ha en vattenflaska till hands på nätterna då det oftast är som svårast att genomföra avvänjningen. Både för
att barnets eventuella skrik kan göra dem törstiga men också för att man kan erbjuda något annat. Är barnet fortfarande
litet så får man kanske räkna med att byta amningen mot ersättning på nätterna. Det finns ingenting som säger att man måste
byta amningen mot välling när barnet är lite större, vatten går precis lika bra och gör förutsättningarna för att nattsömnen
även ska bli bättre. Det finns ju ingen mening att avsluta amningen för att man är trött på att amma på nätterna om man
ersätter det med att behöva gå upp och göra välling på nätterna istället. Tänk på att inte ersätta amningen med nyponsoppa,
saft eller jouice som istället kommer att innebära att barnet nästan helt säkert senare kommer att få problem med hål i
tänderna när de blir större.
När du bestämt dig så förebygg att du av ”gammal vana” ger bröstet på natten när du vaknar genom att ta på en liten längre
T-shirt nerstoppad så att du måste göra dig mycket omak för att ta fram bröstet. Ett litet större barn kan man också ”lura”
genom att sätta en bit plåster över bröstvårtan och säga att mamma har ont. Oftast så accepterar barnet att de inte kan få
suga för att mamma har ”ont”.
Så när du väl bestämt dig så se till att du har den mentala orken att genomföra det utan att ge efter. Tänk också på vilket
tillfälle du väljer. Ibland kopplar man gärna en händelse ex gå, till när man ska avsluta amningen. Men det kan vara bra om
man istället inväntar en lugnare period i barnets tillvaro där ingenting nytt händer som att lära sig gå eller börjar på dagis etc.
tar upp kraft och ork från barnet och även dig.
Om man ammar många mål och ska avsluta amningen så är det smidigast att dra ett mål i taget.
Var också uppmärksam på knutar i brösten för det finns en ökad risk för mjölkstockning när man avslutar amningen. Om det
ömmar väldigt så tryck ut lite grand av mjölken så att den värsta spänningen släpper men tänk på att ifall du stimulerar
bröstet genom att ex pumpa ut mjölk så stimulerar du också fortsatt mjölkproduktion. Man kan ibland flera månader och till
och med år kunna pressa ut mjölk från bröstet, detta betyder inte att man misslyckats med att få produktionen att upphöra.
När man väl genomför avvänjningen så kan det i vissa fall gå på ett par dagar medan andra kanske får räkna med någon veckas
ihärdigt arbete.
Tillbaka
Denna sammanställning ska inte under några omständigheter ses som någon medicinsk handbok utan enbart som en hjälp för våra medlemmar.
Kontakta alltid MVC, BVC eller din läkare i första hand när du har några frågor. Kontakta gärna
BabyBoom genom E-post om det finns någonting ni undrar över.
|
|
|
|
| Extra information |
|
Generated in 0.008 seconds in which 0 seconds were spent on a total of 2 queries. Zlib compression enabled.
|
|
|
|
Annons
