BB>Infobyrån>Gravid>Graviditet FAQ v0-v12 | v13-v25 | v26-v38 | + v39-v42 | Bra att veta  

Inför förlossningen

Nu börjar förlossningen närma sig med stormsteg. Kanske håller du för fullt på med att fixa det sista inför barnets nedkomst. Det är inte alls ovanligt att man under de sista veckorna börjar möblera om och göra större förändringar i hemmet. Detta brukar kallas för "bobyggarinstinkt". Du känner dig antagligen riktigt tung och otymplig och börjar bli ganska trött på att vara gravid. Det är som det ska. Inför förlossningen så ska man även vara mentalt förberedd och just den trötthet man känner på att vara gravid är en av drivkrafterna under förlossningsarbetet. Snart har du ditt barn i din famn.

  • Barn som behöver särskild vård
  • Ilningar
  • Dödfödsel
  • Kejsarsnitt
  • Fixering
  • När är det dags att åka in?
  • Fosterställningar
  • Omföderskan
  • Födas för tidigt - vilken chans har bebisen?
  • Packa väskan
  • Förlossningen
  • Slemproppen
  • Förlossningsalternativ
  • Smärtlindring
  • Förlossningsdepression
  • Sugklocka och förlossningstång
  • Förlossningsrädsla
  • Teckenblödning
  • För tidig förlossning
  • Tecken på kroppens förberedelser
  • Gå över tiden
  • Vad gör att förlossningen sätter igång?
  • Gör det ont att föda barn?
  • Vattenavgång
  • Handla innan förlossningen?
  • Värkar
  • Igångsättningsmetoder



  • Barn som behöver särskild vård

    Barn med låg födelsevikt

    Om ett barn väger 2500g eller mindre så räknas det som om barnet har en låg födelsevikt. Omkring 4-8 % av alla barn är lågviktiga. Drygt hälften med låg födelsevikt är barn som är födda för tidigt. Om ett barn föds före vecka 37 räknas det som för tidigt född eller underburet.

    Den andra gruppen brukar utgöras av dem som fötts i rätt tid men ändå väger för lite. Barnen har av olika skäl inte fått tillräckligt med näring i livmodern under de senaste månaderna. En del av orsakerna kan vara att modern är undernärd, att modern röker eller att det av någon anledning varit en bristande funktion i moderkakan. Även högt blodtryck och havandeskapsförgiftning hos modern kan ha denna inverkan. Men ett fåtal barn är små under hela graviditeten av genetiska eller andra skäl som begränsar deras tillväxt från början. Lågviktiga barn behöver antagligen särskild vård.

    De lågviktiga barnen som dessutom födds för tidigt, löper extra stor risk att drabbas av komplikationer. De har ofta problem under förlossningen och får dåligt med syre och har dessutom ofta problem med andningen efter förlossningen. Barnen är också väldigt infektionskänsliga. De kan behöva tillskott av järn eller kalcium för att uppväga bristen på dessa viktiga mineraler.

    Hypoglykemi

    Lågt blodsocker. Ett barn kan ha lågt blodsocker om det har låg födelsevikt eller är fött för tidigt likaså om modern har diabetes eller om förlossningen varit svår. Ett barn med hypoglykemi kan ha andningssvårigheter och vara skakigt eller ligga slappt och apatiskt. Behandlingen bestå i att man ger dropp till barnet med näring. En obehandlad hypoglykemi kan i värsta fall ge upphov till hjärnskador på barnet.

    Det är på grund av risken för hypoglykemi som ett mycket litet barn får äta extra ofta även om det inte finns några uppenbara symptomen på lågt blodsocker.

    Nyföddhetsgulsot

    Det är inte ovanligt att spädbarn drabbas av gulsot. Det uppkommer på grund av att barnet har ett överskott av röda blodkroppar som bryts ner efter födseln. Under den processen bildas ett ämne som heter bilirubin. Ibland så hinner inte barnets lever att ta hand om det bilirubin som cirkulerar genom barnets blod och då får barnet gulsot. Nyföddhetsgulsoten brukar uppträda andra eller tredje levnadsdagen och vara i en vecka till tio dagar.

    Behandlingen består av mat ofta och solljus. Om nivån är hög så kan man sätta in ljusbehandling. Den här så kallade fysiologiska gulsoten är inte farlig. Men man håller barnet under nog uppsikt för i sällsynta fall kan det röra sig om en hemolytisk gulsot.

    Hemolytisk gulsot

    Detta kan barnet få ifall modern och barnets blodgrupp inte stämmer överens. Det kan ge skada på barnets nervsystem och hjärnceller. Ibland kan gulsoten ha att göra med en infektion, med ämnesomsättningsrubbningar, t.ex. låg blodsockerhalt eller med att modern medicinerat under graviditeten. Behandlingen består av blodbyte.

    Tillbaka

    Dödfödsel

    Dödföddhet, intrauterin fosterdöd som det kallas på fackspråk är en av de värsta sakerna man bara kan tänka sig. I Sverige räknas det som dödföddhet om man föder ett barn utan livstecken som har en graviditetslängd av minst 28 hela veckor. Om man inte vet hur länge man varit gravid eller är osäker så gäller längden på fostret. Fostret ska vara minst 35 centimeter.

    Utanför Sverige brukar gränsen vara 22 hela veckor och om graviditetslängden inte är känd brukar det vara vikten i gram som räknas, 500 gram. Fosterdöden kan inträffa under, vilket är ovanligare, eller före förlossningen. I omkring 8 fall av 1000 så händer det faktiskt att barnet dör före, under eller straxt efter födseln.

    De vanligaste orsakerna är missbildningar, infektioner, allvarlig sjukdom hon mamman, komplikationer i moderkakan eller navelsträngen. Men fortfarande händer det att man inte kan identifiera någon direkt orsak till fosterdöden i omkring 10-15 % av fallen. Den viktigaste kända risken för att få ett dödfött barn är att mamman röker.

    Dödfödsel är numera väldigt ovanligt. Men för en del kvinnor betyder födseln också att det mister ett barn. Ofta förvärras det som hänt av att folk i omgivningen inte vet hur de ska kunna vara till hjälp utan drar sig undan kvinnans sorg. Efter alla planer och all förväntan genomgår kvinnan en förlossning som slutar med att hon föder fram ett dött barn. Hon lämnas sen ensam med sin tomma famn.

    Ingenting kan ta bort det lidande som kommer efter en dödfödsel. Man kan kanske genom att få hjälp att bearbeta upplevelsen gradvis få hjälp att acceptera att det faktiskt har hänt.

    Det kan vara bra om man efteråt ser det dödfödda barnet och får tillbringa en stund tillsammans. Det kan annars bli ännu svårare att förstå att magen innehållig en levande varelse som sedan dött. Det kan vara bättre att ha en bild av det man sörjer än att sörja en fantasi runt barnet.

    Långsamt och med stor smärta ska man sedan ta sig tillbaka och försöka finna en mening med livet. Ibland kan det kännas som en omöjlighet. Så småningom kan man få lite distans till upplevelsen. Man behöver gå igenom alla stadier av sorg. Om man försöker förskjuta sorgearbetet så kan man överväldigas av sorg senare i livet. Det är viktigt att bearbeta sin sorg.

    Man har så många frågor efteråt som man aldrig riktigt får besvarade. Om BB-personalen vet at något kommer att gå fel med förlossningen så har man rätt att förvänta sig att man ska bli upplyst angående detta. Kvinnor som genomgått en sån här fruktansvärd upplevelse tycker ofta att det hjälpte att de fick höra sanningen av personalen.

    Det händer att barnet dör inne i magen och då kan man få rådet att vänta med att föda fram barnet men insisterar du så sätts förlossningen igång. Många kvinnor känner starkt att de vill ha det avklarat så fort som möjligt medan andra vill tillbringa de sista dagarna med barnet inom sig. Människor reagerar väldigt olika på en förlust.

    Tiden efter kan man befinna sig i ett fruset chocktillstånd. Det är ofta inte förrän efter cirka tre veckor som man börjar genomleva de andra sorgefaserna. Det kan vara allt från skuldkänslor till vrede som blir nästa steg.

    Förhållandet sätts inför en riktig påfrestning. Man behöver i de flesta fall hjälp utifrån för att bördan inte ska bli för tung att bära. Sorgen över att mista ett barn är en lång process som kräver att man visar varandra förståelse. Man kan inte alltid vara till så mycket stöd för varandra när man båda två sörjer ett barn på olika sätt.

    En ny graviditet kan ibland kasta sin skugga över nuet. Många kvinnor som mist sitt barn och påbörjar en ny graviditet har ofta plågsamma, otäcka drömmar om sin oro. Man vet att det nya barnet inte kan ersätta det barn man förlorat det blir ett nytt unikt liv som växer inom dig.

    Tillbaka

    Fixering

    Barnmorskan kommer under de sista veckorna kontrollera om barnet har fixerat sig i bäckenet. Detta gör hon genom att man får ligga på et brist med benen lätt böjda. Hon tar sedan ett grepp runt barnets huvud om det ligger med huvudet neråt. Står huvudet över bäckeningången och man lätt kan röra på det så kalls det för ”rörligt” huvud. Har huvudet sjunkit lite längre ner men hon fortfarande kan rucka lite på huvudet fram och tillbaka så skriver hon in att huvudet är ”ruckbart”. När huvudet sjunkit ner i bäckenet och ställt sig över förlossningskanalen och man inte längre kan ta tag i huvudet och röra det fram och tillbaka så är huvudet fixerat.

    På de flesta förstagångsföderskorna så sjunker huvudet ner i bäckenet någon gång efter vecka 36. Det brukar då bli lättare att andas och kännas mycket bekvämare för mamman. Det är ingenting som säger att förlossningen kommer igång tidigare för att barnet är tidigt fixerat utan det kan ta många veckor fortfarande innan det är dags för förlossning.

    En del barn fixerar sig inte alls. På omföderskor och på kvinnor med generöst bäcken så är det inte säkert att barnet fixerar sig förrän senare, i en del fall inte förrän under själva förlossningen.

    På en del ställen här i landet finns det fortfarande direktiv kvar om att man ska lägga sig ner och ringa en ambulans ifall vattnet går och barnet inte är fixerat. Det händer några fåtal gånger om året att navelsträngen kan komma i kläm när vattnet går. Andra Landsting har på grund av att detta varit en stor kostnad valt att ta bort dessa direktiv. Skulle vattnet gå och barnet inte är fixerat så ring alltid in till förlossningen.

    Tillbaka

    Fosterställningar

    När man pratar om fosterställningar så menar man läget barnet ligger i inne i magen och som det senare kommer att födas i. Fram till vecka 36 så kan de flesta barnen vända sig inne i magen. Är man förstföderska så brukar barnet lägga sig lite tidigare med huvudet neråt oftast runt vecka 32. Hur barnet väljer att lägga sig beror på formen på ditt bäcken, moderkakans placering och hur många barn du fött tidigare.

    Huvudbjudning.

    Huvudbjudning är det vanligaste förlossningsläget. Barnet ligger med huvudet neråt med ryggen mot mammans bukvägg, vänt lite snett åt vänster eller åt höger. Armar och ben är indragna mot kroppen. När huvudet fixeras i bäckeningången ligger det med hjässan först och ansiktet vänt åt sidan.

  • Framstupa kronbjudning
    Framstupa kronbjudning är den vanligaste av huvudbjudningarna. Kronan d.v.s. de tre benfogar som möts över nacken i lilla fontanellen är den del av huvudet som kommer först. Med framstupa menas att barnet kommer ut med ansiktet vänt mot mammans rygg.

  • Vidöppen kronbjudning
    Vidöppen kronbjudning innebär att huvudet är roterat 180 grader. Barnet kommer ut med ansiktet vänt emot blygdbenet. Kvinnan får ofta ont i ryggen när barnet trycker på neråt. Förlossningen kommer igång långsamt och barnet kan rotera så sent som i utdrivningsskedet. 5% vänder sig inte alls.


  • Framstupa pannbjudning
    Pannan kommer först.

  • Sätesbjudning

    Stjärten ligger neråt. Säteslägen är något vanligare vid tvillinggraviditeter och bland för tidigt födda barn. Föreliggande moderkaka (moderkakan ligger för livmodersmunnen) och onormalt mycket fostervatten kan också orsaka sätesläge. Livmoderns form och bäckenets form kan också göra att barnet hellre placerar sig med stjärten ner. Vid sätesläge kan vidgningen av livmoderhalsen bli mindre effektivt.

    I vanliga fall är det det hårda, stora huvudet som skall bana väg genom förlossningskanalen. Den mjukare och mindre stjärten pressar inte på lika effektivt. Att förlösa det relativt större huvudet sist kräver goda bäckenmått.

    Tvärläge

    En arm eller en axel kan ligga ner mot bäckenöppningen.Detta är mycket ovanligt. Detta leder alltid till kejsarsnitt. Det är vanligast ifall kvinnans livmoder är annorlunda på något sätt. Har du en tvåhörnig livmoder (livmodern som normalt förenas redan på fosterstadiet, förblir åtskilda och gör livmodern hjärtformad) eller om du har gott om plats kan det hända att barnet intar tvärläge. En tvåhörning livmoder behöver inte betyda problem vare sig under graviditet eller förlossning men är lite överrepresenterade vad det gäller tvärbjudningar.

    Tillbaka

    Födas för tidigt - vilken chans har bebisen?

    I Sverige har några få barn som vägt under 500 g och varit under 24 veckor gamla överlevt utan några skador och men.

    Om förlossningen sätter igång för tidigt så försök hålla hoppet uppe. En förlossning i vecka 30 innebär inte längre den risk för barnets hälsa som det gjort tidigare. Chanserna att barnet ska överleva och klara sig bra är redan då stora. Sjukvården har resurser och kunskap för att även mycket tidigt födda barn kan få en bra start i livet.

    Enligt en undersökning angående för tidigt födda barn så var överlevnadschanserna så här:

    Fullbordade veckor 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
    Överlevnad i % 0 19 32 49 64 79 86 90 94 96


    Förlossningsläkarna har samtidigt blivit skickligare på att hålla tillbaka för tidigt förlossningsarbete. Tidiga värkar som är den vanligaste komplikationen behandlas med sängläge, övervakning och tabletter eller sprutor som hjälper livmoderns muskulatur att slappna av.

    För tidig vattenavgång kan vara en farligare komplikation eftersom risken för infektion i livmodern är hotande. Vid vila och antibiotika är möjligheten större att det går bra.

    Ett litet barn kan ha svårt att andas själv och behöver hjälp med exempelvis näringsutbyte.

    Ibland går inte barnet att rädda. Statistiskt ska man bli över sjuttio år gammal för att risken att dö ska bli lika stor som under den första levnadsveckan.

    Tillbaka

    Förlossningen

    En förlossning kan delas in i sex olika skeden.

  • Latentfasen

  • Latentfasen varar fram till dess att den yttre livmodermunnen öppnats till 3-4 cm och det är den längsta fasen men också den som är den lindrigaste. Vissa kvinnor kan till och med sova sig igenom den här delen och känner inte av den alls.

    Till skillnad mot förvärkar så kommer förlossningsvärkarna inte plötsligt utan mer smygande. Intensiteten brukar inte vara mycket värre än mensvärk. Du kan fortfarande fråga dig om det verkligen är förlossningsvärkar eller om det ”bara” är förvärkar.

    Den här delen av förlossningen är man oftast hemma. Snart märker du att det är något på gång och intensiteten ökar lite efterhand. Försök att vila i rörelse under den här delen. Inte bränna ut dig mentalt och springa runt och känna efter varenda värk, utan kanske städa av det sista eller ägna dig åt lite egenvård. Rörelse är alltid bra för att föra förlossningen framåt.

    I genomsnitt varar den här delen 8-9 timmar för förstföderskor och kanske en 4-5 timmar för omföderskor. Men det är endast genomsnittlig tid och stora variationer kan förekomma. En bra regel är att alltid åka in till förlossningen ifall du har så ont så du inte kan prata dig igenom en värk.

  • Öppningsskedet

  • Hela öppningsskedet handlar om att livmoderhalsen, cervix, ska vidgas så att barnet kan komma ut. Livmoderhalsen är en 3-4 cm lång kanal mellan livmodern och slidan. På en förstföderska är kanalen väl sluten, hård som en nästipp ungefär, ofta bakåtlutad och svår att känna med fingret. På en omföderska är kanalen mjukare och kan också vara öppen någon centimeter redan innan förlossningsarbetet.

    Under en värk så dras muskelfibrerna i livmodern samman. Värken börjar längst upp i livmodern och sprider sig neråt. Resultatet blir då att livmoderhalsen sakta men säkert mjuknar, dras uppåt och tunnas ut och slutligen öppnas.

    Man mäter öppningsgraden i centimetrar. Vid 10 cm är livmoderhalsen fullt vidgad och den utgör då en del av livmodern. Livmodern och slidan bildar nu en mjuk bågformad kanal.

    Den första delen av öppningsskedet tillbringar man oftast hemma. Lugn, trygghet och avslappning är det som för fram förlossningsarbetet. Man har fortfarande full koll på vad som händer runt omkring sig.

    För höga mängder adrenalin, som frisätts vid stress och rädsla kan störa värkarbetet och motverka avslappningen. Det man behöver under öppningsskedet är endorfin. För att öka endorfinproduktionen så krävs känslor av lugn och välbefinnande, värme, hudstimulans och faktiskt också smärta. Endorfiner är vårt egen inbyggda smärtlindring. Endorfinhalten stimuleras av rörlighet och aktivitet. Det är viktigt att man håller sig i rörelse så länge som möjligt under öppningsskedet.

    Om värkarbetet minskar eller känns mycket oregelbundet kan det vara bra med en promenad. Försök hitta bekväma, upprätta ställningar när du behöver vila. Den upprätta ställningen minskar trycket på de blodkärl som förser moderkakan och livmodern med blod. Blodflödet till barnet blir då som allra bäst. Vid sammandragningarna lutar sig livmodern framåt och om du lutar dig i samma riktning så underlättar man livmoderns arbete. Är man upprätt så har man också hjälp av själva tyngdlagen.

    Första hälften av öppningsskedet är det längsta. Det tar mycket längre tid att komma från 2-6 cm än att komma från 6-10. Genomsnittlig tid är under detta skede 9-15 timmar för förstföderskan och 7-11 timmar för omföderskan. Det här stadiet börjar när sammandragningarna ökar i täthet och styrka. När sammandragningarna ökar så kräver de mer och mer av din uppmärksamhet. Då befinner du dig i den aktiva fasen av öppningsskedet.

    Under denna senare del är sammandragningarna mer kännbara. När du har tre sammandragningar inom en 10-minutersperiod eller när du inte längre kan prata igenom en värk så är det dags att åka in till förlossningen. I slutet av det här skedet kan man ha rejält ont försök att arbeta med värkarna och vila emellan dem. Det är för det mesta en stunds vila mellan värkarna så man kan hämta andan lite grann men pauserna emellan blir kortare.

    Man kan försöka stå i knäställning mot sänggaveln och koncentrera sig på att öppna sig maximalt under var värk för att hjälpa kroppen. Ju mer man mentalt är inställd på att hjälpa kroppen desto snabbare går det här skedet. Håller man emot kan det bli mer utdraget. Lita på din kropp och att den vet hur den ska hjälpa fram ert underverk. Och slappna av, ska du spänna något så spänn inte den delen som arbetar av egen urkraft. I slutet av övergångsskedet kommer du att vara fullt öppen för 10 centimetrar.

  • Övergångsskedet

  • Mot slutet av öppningsskedet så är livmodermunnen helt öppen. Livmodermunnen krängs nu över barnets huvud och huvudet har roterat för att ställa sig rätt i förlossningskanalen. Huvudet tränger nu ner mot bäckenbotten.

    Det är det här skedet i förlossningen som de flesta kvinnor upplever som det jobbigaste och det allra mest smärtsamma. Värkarna är nästan outhärdligt starka och kommer tätt inpå varandra. Tid och rum försvinner och man har absolut ingen tidsuppfattning längre. En del kvinnor kräks och mår illa när huvudet passerar spinaetaggarna som är den smalaste passagen i bäckenet. Barnets huvud trycker mot de stora nervbanorna som går här. Man kan uppleva ofrivilliga skakningar i benen.

    Fram till nu har många kvinnor klarat förlossningen galant men nu tycker man att det får räcka. Inför den övermäktiga smärtan så regredierar vi och blir barn igen. Vi vill slippa. Det är nu de kända fraserna kommer:

    - Jag vill gå hem!
    - Jag orkar inte mer nu!
    - Nu står jag inte ut längre, söv mig!

    Det är i det här stadiet fullt normalt att tappa kontrollen. Det är då barnmorskans roll är som viktigast. Många kvinnor klamrar sig fast vid pappan Det är här som både mannen och barnmorskan kan räkna med att få höra både det ena och det andra.

    Mammans ljud och andning förändras under övergångsskedet. Andningen blir mer flämtande. Ljuden kommer längre nerifrån. De första krystreflexerna börjar att kännas. Många kvinnor kan känna sig förvirrade av allt det nya. Den här smärtan är annorlunda. Det är inte värkarna som känns ut mot ryggen längre utan den känns mer som en våldsam press bakåt, nedåt. En del barnmorskor tittar efter en del underliga tecken på att det är dags när som helst som exempelvis att tårna brukar krökas under den här delen. Den enda trösten brukar vara att man nu är riktigt nära själva födelsen. Men även här finns det stora variationer i hur det upplevs en del kvinnor känner inte alls så här starkt ens i detta skede.

  • Utdrivningsskedet

  • Barnet är nu på väg. Livmodermunnen är helt vidgas och barnets huvud står mot bäckenbotten. Under sammandragningarna som nu kan vara något glesare än under slutet av öppningsskedet så får man en stark känsla av att vilja krysta. Impulsen går inte att hejda. Det kan ta en stund innan krystreflexen är utvecklad. Under utdrivningsskedet är det viktigare än någonsin att du lyssningar på signalerna från din kropp. Den kommer att säga ifrån exakt hur du ska göra. Många kvinnor känner en lättnad under den här delen eftersom man aktivt kan påverka det som sker man återtar kontrollen.

    Pressen mot ändtarmen, känslan när vävnaderna i bäckenbotten och i slidans mynning tänjs ut kan vara oerhört smärtsam, men belöningen är nära nu. Barnmorskan kan se huvudet vid slidmynningen och du kan själv känna efter med en hand eller titta i spegel. Att våga se och känna efter kan hjälpa dig att styra krystvärkarna. I slutet av det här skedet så föds barnet.

  • Födseln

  • Barnets huvud syns i slidmynningen. Det kan stå där under några minuter medan vävnaderna långsamt vidgas. Meningen är att huvudet flera gånger ska stå och tänja upp och ned i slidmynningen så att vävnaderna tänjs ut maximalt. Om vävnaderna visar en tendens att brista på ett sätt som kan förorsaka framtida men så görs ibland ett klipp i bakre slidmynningen.

    Det har visat sig att kvinnor som krystar så som de själva känner att de ska göra har färre bristningar än kvinnor som krystar på barnmorskans kommando. En undersökning visade att 39 % av de kvinnor som krystade fritt behövde sys jämfört med 63 % a de som krystade på kommando.

    Ett par försiktiga krystningar till och barnets huvud är framfört. När bröstkorgen på barnet pressas ihop inne i slidan så trycks fostervattnet samtidigt ut ur lungorna och andningsvägarna renas. Fostervatten pressas ut ur barnets mun. Några barn tar sitt första andetag och andas ut med ett skrik. I en roterande rörelse kommer resten av kroppen, först ena axeln, sedan den andra. Det tar bara några sekunder. Barnet är fött – förlossningen är över.

    Det här är det underbara. Du håller ditt barn i din famn. Du har redan glömt en del av smärtan du känt tidigare. Om du ammar ditt barn direkt efter förlossningen så hjälper det att dämpa eventuella blödningar du har och att dra ihop livmodern.

  • Efterbörden

  • Förlossningen är avslutad först när moderkakan, placentan, lossnat och fötts fram.

    Under graviditeten har moderkakan suttit fast på livmoderväggens insida. Genom den har fostret fått all sin näring. Direkt efter födseln tar värkarna paus ett par minuter men återkommer sedan i form av eftervärkar. De här värkarna har inte alls samma smärtsamma karaktär som de under öppningsskedet men kan ändå kännas besvärliga eftersom hela underlivet känns ömt och skört och man tycker verkligen att man gjort sitt nu.

    Eftervärkarna gör att livmoderväggen krymper. Eftersom moderkakan inte följer med i krympningen så lossningar den efter hand och kommer ut. Det sker oftast inom en halvtimme efter förlossningen. Barnmorskan kan ibland försiktigt hjälpa till och dra lite i navelsträngen för att få ut den.

    När moderkakan lossnar från livmoderväggen uppstår ett sår, stort som en handflata ungefär. Den normala blödningen från såret är ungefär 600 ml. Blödningar på uppemot en liter är inte ovanliga och leder inte till någon särskild vård. När moderkakan kommit ut så kontrollerar barnmorskan att alla delar följt med ut för det är viktigt att ingenting finns kvar inne i livmodern.

    Moderkakan väger ungefär en sjättedel av barnets vikt. Den är lite rödbrun till färgen och har ungefär samma konsistens som en lever. Den genomkorsas av ett ”träd” av kärl och därför brukar moderkakan kallas ”Livets träd”.

    Tillbaka

    Förlossningsalternativ

    Vattenförlossning

    Det har på senaste åren blivit allt vanligare att använda sig av vatten vid förlossningsarbetet. Det varma vattnet är främst avsett för smärtlindring. Själva födelsen äger inte nödvändigtvis rum under vattnet som många tror Det kan vara farligt för barnet om det föds under vattnet och inte snabbt nog kommer upp ovanför vattenytan. Kvinnan måste hela tiden vara under uppsikt av kunnig personal när hon befinner sig i vattnet.

    Hemförlossning

    För den som väldigt gärna vill föda i hemmet så finns det en förening som heter Föda Hemma som man kan ta kontakt med för att få reda på vilka möjligheter som finns i just ditt Landsting.

    Naturlig förlossning

    Det kan tyckas konstigt att man måste be om att få en naturlig förlossning. Men dagens förlossningsvård omfattar så många olika alternativ så det kan vara nödvändigt att be om detta. Många kvinnor vill slippa onödiga ingrepp på den naturliga förlossningen. Det finns en del BB som är värnar extra mycket om kvinnans rätt av föda på egna villkor. Se över de olika alternativen.

    Tekniska hjälpmedel under förlossningen

    Numera är det rutin på förlossningsavdelningarna att använda sig av teknologi som hjälpmedel under förlossningarna. Redan i inskrivningsrummet så blir du ofta kopplad till en CTG (cardiotokografi) som registreras dina sammandragningar och barnets hjärtverksamhet. CTG-maskinen är både ofarlig och smärtfri.

    En del kvinnor reagerar med stark motvilja över den här typen av medicinsk övervakning. Dessutom kan det upplevas som om barnmorskan lyssnar med på maskinen än på den födande kvinnan. För andra känns det tryggt att överlåta sig till teknikens vakande öga. Tala med din barnmorska när du kommer in om hur du känner det.

    Tillbaka

    Förlossningsdepression

    En vanlig reaktion man ser hon sen kvinna som fött är glädje och upprymdhet de första dagarna. 3: e, 4: e dagen är det vanligt att trötthet och depression infinner sig. Denna känsla är normal. Det är en stor omvälvning i en kvinnas liv när hon får ett barn. Men den här känslan ska inte hålla i sig resten av tiden utan man ska känna sig bättre ganska omgående.

    Enligt en undersökning gjord på kvinnokliniken i Linköping så har det visat sig att de största riskfaktorerna associerade till förlossningsdepression är: sjukskrivning i samband med graviditeten, många besök på MVC, ihållande kräkningar och tidigt värkarbete. Psykiatriska Diagnoser var också vanligare hos kvinnor med förlossningsdepression. Det är viktigt att känna igen symptomen och på ett så tidigt stadium som möjligt ta kontakt med psykolog på BVC eller på MVC för hjälp. Ju tidigare man söker hjälp desto snabbare brukar man bli av med depressionen.

    Det är så pass många som 10 % av alla kvinnor som fött barn som upplever en förlossningsdepression. Ofta så lider de i det tysta och får ingen hjälp. Men de som söker hjälp brukar bli behandlade med bra och relativt snabba resultat.

    Symtomer på förlossningsdepression

    Här nedan är lite av de symptomer man kan känna om man har en förlossningsdepression. Alla har inte samtliga symptomer och ibland kan symptomerna växla från vecka till vecka. De här är de vanligaste men det kan också finnas andra saker som indikerar på att man drabbats av en förlossningsdepression.

  • Svår nedstämdhet

  • Det är inte bara känslorna som påverkas av depressionen utan också hur man upplever saker och hur man tänker. Man upplever nästan allting i gråton. Saker som tidigare gjorde kvinnan glad spelar längre ingen roll. Man vet att man borde vara glad för sitt barn men kan inte mobilisera någon glädje. Detta kan göra att man känner sig elak och blir ännu mer deprimerad.

  • Orkeslöshet

  • Man känner sig trött och energilös. Man kan inte ta sig för någonting och man har svårt att passa sitt barn. Ingenting blir gjort där hemma.

    Sexlusten är obefintlig. Det kan vara svårt att få sexuallivet att fungera efter en graviditet och förlossning men har man dessutom en depression så är det helt omöjligt att ens tänka tanken.

  • Sömnrubbningar

  • Man drabbas nästan alltid av sömnrubbningar om man har en depression. Man ligger vaken länge, kanske flera timmar innan man somnar. Vaknar ofta under natten även om inte barnet väcker dig. I vissa fall vaknar kvinnan extremt tidigt vid ex 4 tiden och kan och kan inte somna om. Att inte kunna sova kan vara påfrestande och bidrar också till att förstärka depressionen eftersom krafterna går åt när man inte får sova.

  • Självförebråelser

  • Nästan alla deprimerade känner självförebråelse. Det kan vara milt eller mycket svåra. Man förebrår sig själv att man inte kan ta sig samman. Många känner att man är dåliga mödrar för att man inte klarar av att ta till sig barnet. Man känner kanske inte de hisnande moderskänslorna direkt efter en förlossning som alla tror de kommer oftast lite efterhand. Sen kan det vara känslorna för ens nära och kära som torkat ut till en följd av depressionen. Det är ett symptom på sjukdomen och inte ett tecken på att man är en elak eller dålig människa.

    Det händer också att man hittar saker som hänt tidigare i livet som man nu bearbetar. Det kan vara allt från oskyldiga småförseelser eller liknande större trauman.

  • Ingen aptit

  • Många kvinnor som lider av depression äter dåligt. Man känner ingen eller väldigt lite aptit.

  • Panikångest

  • Man kan för första gången i sitt liv uppleva panikångest. Det är ett anfall med svår dödsångest. Man får svårt att andas, skakar och hjärtklappningar. Anfallen är obehagliga och medför ofta att man isolerar sig ännu mer eftersom man är rädd att få attackerna utomhus. Man får ofta ångest för ångesten så att säga. Det är viktigt att man snabbt blir behandlad mot dessa ångestattacker innan de blir ett bestående handikapp. Dessa blir svårare och svårare att bli av med.

  • Tvångstankar

  • Som en del av depressionen så kan det också uppstå tvångstankar. Det är tankar som man själv tycker är orimliga men som man har svårt att göra sig fri från. Det kan inkludera att skada barnet och man blir själv rädd för att man håller på att mista kontrollen över sig själv.

    Tvångstankar och tvångsbeteende är ganska vanligt hos deprimerade men man pratar inte gärna om dem eftersom man tror man ska bli inlåst och klassad som sinnessjuk eller så är man rädd för att barnen ska tas från hemmet. Tvångstankar är nästan alltid ett led i en depression och inte en sinnessjukdom. Dessa kan behandlas med effektivitet.

  • Självmordstankar

  • Självmordstankar bör man ta på allvar. Man räknar med att 10-15 % av alla patienter med svåra depressioner begår självmord.

    Man kan känna sig så deprimerad och värdelös så man inte ser någon annan utväg. Man kan känna att man inte förtjänar att leva längre. Det händer någon enstaka gång att kvinnan först tar livet av barnet och sen sig själv men det är som tur var väldigt ovanligt. Många deprimerade talar inte om sina självmordstankar eftersom det är ett tabuområde.

    Tillbaka

    Förlossningsrädsla

    Kvinnor har olika inställningar till en förlossning. Det beror på vilken typ av människa du är. Att känna en viss oro inför förlossningen är bara bra och hjälper dig att mentalt förbereda dig inför denna. Att det kommer en rädsla smygande under graviditeten är mycket vanligt - en fjärdedel av alla blivande mammor upplever detta.

    En mindre del, ca 5 procent, får ordentlig skräck. För dessa kvinnor blir oron så påtaglig så den styr hela den vakna tiden framförallt under de tre sista månaderna innan förlossningen. Kvinnorna kan ha återkommande mardrömmar, känna sig rastlösa och deprimerade, ha svårt att fungera på ett normalt sätt i det dagliga livet. De kan drabbas av hjärtklappning, högt blodtryck, muskelspänningar och andra fysiska tecken på stress. Det som är allra viktigast är att du tänker igenom och förstår varför du är ängslig.

    Enligt en studie gjord på universitetssjukhuset i Lindköping så är rädslan att förlora kontrollen en av de vanligaste orsakerna till förlossningsrädsla. Andra orsaker är: att det skulle vara något fel på barnet, rädsla att själv ta skada, spricka i samband med förlossningen, utsättas för smärtsamma injektioner, att inte kunna medverka på ett aktivt sätt under förlossningen.

    Oro inför förlossningen kommer man lättast tillrätta med genom att ta reda på mer om förlossningen. Inte bara hur den går till utan de fysiska och psykiska aspekterna. Vad du kan förvänta dig under var fas. Att du talar med andra om din oro kan också bidra till att du känner dig mycket bättre till mods och kan börja njuta av din graviditet. En bra förlossningsförberedande kurs där kvinnorna uppmuntras att tala öppet både om sin ängslan och sina förhoppningar är ofta ett bra sätt att öka självförtroendet och lära sig se fram emot förlossningen som en givande och tillfredsställande upplevelse och inte bara som en pärs man måste gå igenom.

    Att man i vissa stadier blir rädd inför förlossningen är inget ovanligt och många kvinnor funderar över ett planerat kejsarsnitt som en lösning på sin förlossningsrädsla. Eftersom ett kejsarsnitt räknas som en stor bukoperation så är det inte helt självklart att alla kan få det. Det ska alltid först vara en medicinsk diskussion. Man ska ha klart för sig vad det finns för grund för kvinnans önskemål. Det ska vara en allvarlighet i kvinnans oro som utgör en motivering eftersom det finns en ökad risk med kejsarsnitt. Riskerna måste uppvägas av vinsterna. De flesta förlossningskliniker i Sverige utför kejsarsnitt som ett alternativ när man lider av extrem förlossningsrädsla, som regel efter att man har gått igenom situationen och försökt arbeta med oron.

    Kanske kan oron ge vika med någon annan behandling än ett medicinskt ingrepp. Många av kvinnorna har inte en sådan respekt för kejsarsnitt som personalen inom vården har. De kvinnor som är rädda inför förlossningen måste erbjudas möjlighet till bearbetande samtal med barnmorska, läkare eller psykolog. Studier visar att hälften av dem som krävt kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla valde att föda på vanligt sätt efter samtal om orsakerna till rädslan.

    Om du känner dig rädd inför förlossningen tala i god tid om det för din barnmorska på MVC. På de allra flesta håll finns idag väl inarbetade rutiner för att hjälpa kvinnor med förlossningsrädsla.

    Tillbaka

    För tidig förlossning

    Riskfaktorer som ökar risken för förtidsbörd

  • Ogynnsamma socioekonomiska faktorer


  • Olika sjukdomstillstånd hos mamman, de flesta allvarliga graviditetskomplikationer och många infektionstillstånd, särskilt underlivsinfektioner, som alla kan vara anledningen till förtidsbörd. Underlivsinfektioner verkar öka risken för att föda för tidigt antagligen genom att de utlöser substanser som framkallar ett förtidigt värkarbete. Ett stort problem är att det kan röra sig om flera slags mikroorganismer som inte ger påtagliga besvär för kvinnan.


  • I omkring hälften av fallen så är den för tidiga förlossningen planerad. Man har bedömt att risken för fostret ökar om graviditeten fortsätter, trots den stora risken att födas för tidigt. Fortfarande finns en stor del av spontana förtidsbörder ingen särskild förklaring till att förlossningen startar för tidigt.

    För tidig förlossning är en allvarlig graviditetskomplikation. Här är lite information som kan hjälpa dig känna igen en del av de tecken som finns angående detta. Om man tidigt kommer på att förlossningen är på gång kan man i vissa fall stoppa upp förlossningen och ge barnet större förutsättningar att klara sig bättre. Var inte orolig för att ringa förlossningen om du tror det kan vara något på gång det är bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.

    Tecken på hotande för tidig förlossning

    Ring förlossningen ifall du:
  • Har mer än 5 sammandragningar under en timme och ifall sammandragningarna inte slutar att komma vid vila.
  • Om du blöder klart rött blod.
  • Svullnad i ansikte och på händerna – detta kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.
  • Smärta när du kissar kan betyda att du fått urinvägsinfektion eller infektion i njuren.
  • Skarpa och långa smärtor i magen kan vara tecken på havandeskapsförgiftning.
  • Upprepade kräkningar kan också vara tecken på havandeskapsförgiftning.
  • Vattenläckage.
  • Molande värk långt ner i ryggen.
  • Intensivt tryck neråt i bäckenet.
  • Förebygga för tidig förlossning

    Om du har mycket tidiga sammandragningar så tänk på att dricka mycket. Antalet fall av tidiga förlossningar ökar under sommarmånaderna. Det som händer vid uttorkning är att blodvolymen minskar och därför ökar koncentrationen av oxytocin (hormon som orsakar sammandragning av livmodern).

    Behandling av hotande för tidig förlossning

  • Sängläge antingen på sjukhus eller hemma.
  • Medicin för att stoppa upp förlossning.
  • Medicinering mot infektioner i de fall detta är orsaken till sammandragningarna.
  • Undersökning av barnet med hjälp av ultraljud och flödesundersökningar.
  • Medicinering som får barnets lungor att utvecklas fortare ifall man kan tänka sig att förlossningen startar när som helst.
  • Förberedelser inför tidig förlossning.
  • Tillbaka

    Gå över tiden

    När man får ett datum på ultraljudet för beräknad förlossning så är det lätt hänt att man ställer in sig på just det datumet. Man ska inte glömma att det bara är ett statistiskt medeltal. Endast 5 % av alla barn föds just på den dagen. Tre av tio barn kommer före utsatt tid och sju av tio kommer efter. Endast 3-4 % kommer inte förrän efter de två veckor som det tar innan man beräknas som att man gått över tiden.

    Men när den beräknade förlossningsdagen kommer och går kan man ibland känna sig lurad och deprimerad. Varje dag du går över den beräknade förlossningsdatumet känns som en vecka och var vecka känns som en månad.
    Gör någonting positivt av den här tiden som du inte trodde du skulle få. Passa på att göra saker som du alldeles säkert kommer att sakna ett tag efter förlossningen. Gå på restaurang och ät middag utan att ha ett spädbarn i knäet. Gå på bio och tillbringa dagarna med egenvård, långa bad, manikyr och vila. Gå på en promenad tillsammans.

    Man brukar i regel gå på en så kallad överburenhetskontroll när man gått två veckor över tiden på förlossningsavdelningen. Där kontrollerar man så att du och barnet mår bra. Man gör en ultraljudsundersökning, mäter sammandragningar och kontrollerar barnets hjärtljud. Eventuellt gör man också en så kallad flödeskontroll för att kontrollera så moderkakan fortfarande förser barnet med tillräckligt med näring. Genom en flödeskontroll kan man också göra en bedömning på hur mycket fostervatten som finns kvar. Att fostervattnet tryter är den vanligaste orsaken till att man blir igångsatt. I ett fåtal fall bedöms båda mamman och barnet må så pass bra så det inte finns någon anledning till att i det läget sätta igång en förlossning. Då brukar man bli överskriven från mödravårdscentralen till specialistmödravården och får gå på tätare kontroller oftast på förlossningsavdelningen så ofta som var eller varannan dag. Förhoppningsvis så kommer förlossningen igång av sig själv men i vissa fall behöver naturen ha lite hjälp.

    Det du bör vara extra uppmärksam på när du gått över tiden är ifall fosterrörelserna ändrar karaktär. Då bör du genast kontakta förlossningen. Detta gäller inte bara ifall fosterrörelserna blir mindre och svagare utan också ifall de blir mer tydliga än tidigare för det kan indikera på att fostervattenmängden minskat.

    Se även ingångsättningsmetoder.

    Tillbaka

    Gör det ont att föda barn?

    När du frågar andra som fött barn angående om det gör ont så kommer ca 10 % svara att det inte gör ont alls och lika många svara att det gör extremt ont. De andra 80 % befinner sig mitt emellan dessa två ytterligheter. Smärtan under förlossningsarbetet är normal. Det är den som gör att förlossningen går framåt. Den intensiva värken som kommer med något längre mellanrum gör större nytta än de lätta som kommer tätare.

    En viktig skillnad mellan annan smärta och förlossningssmärta är att förlossningssmärtan gör uppehåll. Värken börjar smygande som en sammandragning. Den ökar långsamt i intensitet, når kulmen och går sen tillbaka och klingar av. Som en våg. Efter värken kommer en paus när du är helt smärtfri. Ta vara på den pausen, utnyttja den till avslappning och vila.

    Under den ”normala” förlossningens första skede varar värkarna i 20-40 sekunder. Viloperioden är 5-15 minuter. Fram emot det att livmodershalsen öppnats 5-6 cm kommer värkarna allt tätare, kanske bara med någon minuts mellanrum. De är intensivare nu och kan sitta i 60-90 sekunder.

    All smärtupplevelse har både kroppslig och psykiska komponenter. Det som händer i kroppen när den utsätts för skada eller påfrestning är att smärtceller i vävnaderna aktiveras och skickar ut smärtimpulser. Impulserna går genom nerverna, via omkopplingsceller i ryggmärgen upp till hjärnan. När signalen nått smärtcentrum i hjärnan uppfattar vi smärtan.

    Det finns tre huvudkällor till smärta under en förlossning: känslomässiga, funktionella och fysiologiska orsaker.

    Känslomässig källa till smärta:

    Man kan tycka att förlossningen inte känns som man fått det beskrivet för sig. Man behöver ha en realistisk bild. Förlossningssmärtan ska inte bagatelliseras, men den ska inte heller överdramatiseras.

    När det gäller förlossningssmärta har dessa psykologiska faktorer en ännu större betydelse än vid andra smärttillstånd. Det behöver inte vara ovilja eller överdrivet hänsynstagande som gör att kvinnor inte ger realistiska bilder av sin förlossningssmärta. Minnet av smärtan bleknar mycket snabbt.

    De känslomässiga orsakerna kan också vara rädsla för det okända, brist på förberedelser etc. Detta kan faktiskt göra så att smärtan blir mer intensiv. Föräldrautbildning är ett bra sätt att bearbeta detta problem även om utbildningen inte tar bort all rädsla. De som deltar för en bättre inblick i förlossningsarbetet och vad som egentligen händer vid en förlossning.

    Försök att förbereda dig inför förlossningen genom att ta reda på fakta rörande förlossningen i böcker, besök på BB-avdelning, samtal med BM och andra som kan ge dig den informationen du behöver.

    Funktionella källor till smärta:

    Utvidgning av livmodershalsen, sammandragningar, barnets färd ner i bäckenet etc kan vara orsaker till den funktionella smärtan. Dina muskler arbetar och det kan orsaka smärta som kan motverkas genom avslappning. Om du håller andan eller försöker kämpa emot sammandragningarna så kan det faktiskt försvåra förlossningen och göra den mer smärtsam genom att din livmoder inte får tillräckligt med syre och då skapas spänningar. Att byta ställningar under den här delen av förlossningen är väldigt bra och viktig. Vissa ställningar som att exempelvis ligga på ryggen kan vara sämre och göra mer ont. Ändra ställningar och rör på dig det kan hjälpa till att begränsa smärtorna. Att ta hål på vattnet, gynundersökningar och övervakningen av själva förlossningen kan vara smärtsamma förfaranden i sig eftersom de hindrar dig från att vara i rörelse och skapar oro.

    Fysiologiska källor till smärta:

    Till denna kategori räknas det som är utöver det "vanliga". Detta händer inte alla men är möjligheter du måste veta om för att kunna hantera. Ett av de mest vanliga exemplen är ryggsmärta orsakad av bebisens färd neråt i gångarna. Detta inträffar i ca 25 % av förlossningarna. Du kan hantera smärtan genom att försöka uppmuntra bebisen att fortsätta neråt genom att byta ställningar, dricka vatten etc.

    Tillbaka

    Handla innan förlossningen

    När det gäller kläder så bör man tänka på att barnet växer ca 25 cm bara under det första året. Därför behöver man inte börja med alltför många plagg utan utöka efterhand. Bra att skaffa i förväg kan vara:

  • 3-5 tröjor, eller bodys
  • Ett par sovplagg
  • Kofta beroende på årstid
  • Hjälmmössa, åkpåse eller/och overall
  • 2-3 Sparkdräkter utan fötter
  • 5-6 Underbyxor
  • Bomullsfilt


  • Ett litet tips är att HM säljer startpaket som är väldigt prisvärda innehållande de första kläderna. Tänk bara på att de flesta barn kan vara ett par cm över 50 redan vid förlossningen, så det kan kanske vara för smått redan i början.

    Andra saker som kan vara bra att ha hemma är: tjocka bindor, amningskupor, schampo och tvål som är parfymfria. Salva mot "röd stjärt" som exempelvis Inotyol som köps på Apoteket. Bra att ha är också barnolja, blöjor, tvättlappar, bomull, tops, koksaltlösning (pipetter) också Bröstvårtssalva kan vara skönt att ha hemma om man får ont i bröstvårtorna under den första tiden av amningen. På en del BB-vårdavdelningar så erbjuds det så kallade "Företagspaket" glöm inte att fråga om dessa för de innehåller allt från blöjor till olika salvor samt rabattkuponger och reklam. På flera ställen så måste man själv be om dem för att få dem.

    Vagn med liggdel, skötplats, babysitter, bilbarnstol och en spjälsäng. Man kan också börja titta på exempelvis en matstol. Något litet mjukt gosedjur, sängmobil och någon liten mobil till vagnen. Övrigt kan man köpa efter behov.

    Tillbaka

    Igångsättningsmetoder

    Det händer ibland att man väljer att aktivt hjälpa naturen att avsluta en graviditet genom att framkalla en förlossning. Det finns många olika orsaker till detta. Ibland är det för att det är bäst för fostret att befinna sig utanför livmodern exempelvis när moderkakan fungerar dåligt. Detsamma gäller om fostret insjuknar för att det råder inkompablilitet mellan fostrets blod och mammans. Om mamman lider av diabetes sätts i regel också förlossningen igång .

    Ibland är det moderns hälsa man tar hänsyn till som exempelvis ifall hon lider av havandeskapsförgiftning. Då är det inte vare sig bra för mamman eller för barnet om graviditeten varar längre än normalt. Detsamma kan gälla ifall fostret är ovanligt stort. Ibland sätter man också igång förlossningen när mamman gått mer än två veckor över tiden och moderkakan börjar fungera dåligt och fostervattnet börjar tryta.

    Vid ett igångsättningsförsök måste fostrets tillstånd övervakas noga. Det är aldrig riktigt riskfritt att sätta igång en förlossning, det är ett ingrepp även om det är en väldigt användbar metod att hjälpa naturen.

    Det är i en del fall svårt att få igång förlossningen speciellt ifall livmoderhalsen inte är mogen. Det kan bli ett långdraget försök där det inte händer så mycket och man kan få sova emellan för att försöka på nytt igen. Vid en igångsättning kan det också bli så att förlossningsarbetet blir våldsammare och man kan exempelvis råka ut för att ha två toppar på varje sammandragning och de kan hålla på över en minut bägge två. Det kan också bli extremt kraftiga sammandragningar och detta kan hindra blodflödet genom livmodern och göra fostret medtaget. Om man har sammandragningar som varar övre 90 sekunder så ska man genast tala om det för en läkare eller en barnmorska. Men det händer också att förlossningsarbetet inte skiljer sig alls från en spontant startad förlossning.

    Vilken metod man väljer att använda beror alldeles på hur pass ”mogen” livmoderhalsen är när man börjar försöket. Har man redan öppnats någon centimeter så kan man direkt komma åt att ta hinnorna men är man tillsluten fortfarande så kan det behövas metoder för att mjuka upp livmoderstappen först.

    Prostagladinvagitorier

    Denna metod används när man är tillstuten när man kommer in. Tabletter läggs vaginalt in i livmodershalsen och man får sedan ligga kvar en stund så att de får en chans att verka. Efter detta så kan man röra sig igen. Under tiden man ligger och väntar på att de ska lösas upp så är man kopplad till en CTG-maskin som registrerar hjärtljuden på fostret och eventuella sammandragningar. Vagitorierna mjukar upp livmoderstappen och utplånar den. Har man tur så kan det vara det här som sätter igång hela förlossningen och man behöver kanske inte göra mera aktiva åtgärder. Oftast sätts en tablett upp och man väntar mellan 6-8 timmar innan man gör en bedömning om vad som hänt. Man kan ibland välja att lägga ytterligare en eller två tabletter ifall det inte skulle ske så mycket efter första försöket
    Spermierna innehåller prostaglandin det är därför man brukar förorda "färdknäppar" för att få igång en förlossning.

    "Friläggning" av fosterhinnorna/Hinnsvepning

    En del läkare frilägger fosterhinnorna för att stimulera förlossningsarbetet. Detta sker genom att man för bort hinnorna från livmodershalsen utan att ta hål på dem. Proceduren är obehaglig men kan sätta igång förlossningsarbetet.

    Hinnsprängning

    Man tar hål på fosterhinnorna. Ofta görs detta antingen i kombination med prostaglandin och/eller oxytocindropp. De flesta läkare anser att barnet bör födas inom ett dygn efter en hinnsprängning. Detta på grund av att livmodern och fostret kan råka ut för infektion. Ofta så upplever man inte att det gör ont att ta hål på fosterhinnorna - ibland kan det till och kännas som en lättnad. Det som brukar ske när man tagit hål på vattnet är att sammandragningarna brukar bli mer kännbara och effektiva. Barnets huvud sjunker längre ner i bäckenet och hjälper till att utvidga födelsekanalen. Om förlossningen sätts igång och man samtidigt gör en hinnsprängning och det inte kommer några värkar kan det sluta med kejsarsnitt.

    Oxytocindropp

    Oxytocin är ett värkstimulerande hormon som produceras i hypofysen. Man framställer hormonet oxytocin på artificiellt vis. Man får sedan dropp (finns även i tablettform). Från början tillförs en liten mängd av det värkstimulerande ämnet. Varje halvtimme ökas mängden om fosterljudet är bra och om värkarna inte är för starka och kommer för ofta.

    Tillbaka

    Ilningar

    Ibland kan man känna av rejäla ilningar i underlivet under slutet av graviditeten. Det beror på att barnet skruvar sig längre ner i bäckenet med huvudet och kommer åt nerver som kläms åt. Det kan kännas ganska rejält men det är absolut ofarligt och brukar försvinna av sig själv ganska omgående.

    Tillbaka

    Kejsarsnitt

    Beskrivningar över hur ett kejsarsnitt går till har hittats från 1500-talet. Förr i tiden var dödligheten för mödrarna nästan 100 % så det användes bara som en absolut sista utväg.

    I dagsläget så ökar antalet kejsarsnitt dramatiskt. I början av 1970-talet så låg antalet gjorda kejsarsnitt vid enkelbörd på 5 % för att öka till 11 % i slutet av 1970-talet. Där låg det kvar till ungefär mitten av 1990-talet och efter det så ökade det till nästan 15 % under år 2000. Hälften av dem är akuta kejsarsnitt. Ju äldre mamman är desto större är sannolikheten att hon blir förlöst med kejsarsnitt. Det finns stora skillnader mellan olika landsting både när det gäller akuta och för planerade kejsarsnitt. Skillnaden mellan landstingen är något större för planerade snitt än för akuta. Det kan avspegla skillnader i inställning och efterfrågan från kvinnornas sida, men också skillnader i inställning hos läkare och barnmorskor. På senare år har kvinnans rätt att välja kejsarsnitt debatterats relativt allmänt i massmedia och bland läkare och barnmorskor

    Vid ett kejsarsnitt så tas barnet ut vid en operation. Man går igenom mammans bukvägg och gör ett snitt i nedre delen av livmodern där barnet tas ut. Barnet tas omhand av en barnmorska direkt vid operationsbordet och den som opererar tar sedan ut moderkakan och rester av fosterhinnorna och syr igen snittet i livmodern och bukväggen i flera lager. Snittet kan läggas på olika sätt t.ex på tvären alldeles ovan blygdbenet även kallat bikinisnitt, eller på tvären mellan blygdbenet och naveln, eller också på längden i medellinjen.

    Det vanligaste skälet till kejsarsnitt är att barnets huvud är för stort för att passera genom bäckenet. Om man under förlossningen märker att barnet inte mår bra så kan förlossningsläkaren besluta om ett akut kejsarsnitt. På en del sjukhus gör man kejsarsnitt rutinmässigt vid säteslägen medan man på andra sjukhus först mäter bäckenet för att se om det finns möjlighet att göra en vaginal födsel. Kejsarsnitt görs när en normal förlossning är utesluten. Andra orsaker kan vara havandeskapsförgiftning, föreliggande moderkaka eller om förlossningen innebär en för stor belastning för fostret eller mamman. Dessutom kan man vid extrem förlossningsskräck få ett planerat kejsarsnitt.

    Kejsarsnitt är alltid en påfrestning för både mamma och barn och man ska inte göra ett kejsarsnitt för säkerhets skull. Som vid alla operationer så kan det tillstöta komplikationer och för barnet är det bättre att passera steg för steg genom den trånga förlossningskanalen än att plötsligt lyftas ut från livmodern ut i fria luften.

    Planerat kejsarsnitt

    Ett planerat kejsarsnitt, elektivt, sker oftast i spinal eller epiduralbedövning om mamman så önskar. Detta innebär att mamman är helt vaken men bedövad. Hon kan känna att man gör något med henne men hon känner inte någon smärta. Hon får höra sitt barn skrika direkt och kan se och hålla barnet medan hon fortfarande ligger kvar på operationsbordet. På ett planerat kejsarsnitt och om man vill vara vaken under sitt kejsarsnitt får man en ryggbedövning som gör att man tappar känseln från bröstet ungefär och ner ända ut i tårna.

    Akut kejsarsnitt

    Några anledningar till akutsnitt kan vara att barnet är överburet och att det inte gått att sätta igång förlossningen och barnet inte verkar må bra. Andra orsaker kan vara att navelsträngen är i vägen och kan hota att stoppa syretillförseln för barnet. Värkarbetet kan ha stannat av eller så kan moderkakan lossna och orsaka blödning. Mamman kan också vara utmattad efter ett långdragen förlossning. Vid akuta snitt måste det ibland gå snabbt. Men ofta har man tid på sig och kan i lugn och ro förbereda operationen. Man använder antingen narkos eller ryggbedövning.

    Katastrofsnitt

    Ibland görs kejsarsnittet akut på grund av en plötsligt uppkommen komplikation hos mamman eller barnet och då görs ingreppet i full narkos, dvs. mamman är sövd. Vid katastrofsnitt hoppar man över så mycket som möjligt av förberedelserna och koncentrerar sig på att få ut barnet så snabbt som möjligt. Orsakerna till att det blir katastrofsnitt är samma som för ett akut kejsarsnitt men de uppkommer hastigare av någon anledning.

    Efteråt

    Dagarna efter kejsarsnitt har mamman ofta ont i magen och besvär av gaser men det blir ganska snart bättre. Får man barn genom kejsarsnitt så brukar man få stanna lite längre på BB än annars. Efter förlossningen kan mamman bara få sjukpenning vid komplikationer som gör att hon inte klarar av att sköta det nyfödda barnet. Kanske kan vara bra att planera in några extra dagars ledighet för pappan om möjlighet finns.

    Såret i livmodern läker snabbt och livmodern återgår till normal storlek efter ett kejsarsnitt. Väggen är stark och det är ingen risk för att ärret ska brista. Om bäckenet var får trångt måste man räkna med kejsarsnitt nästa gång också. Ingenting hindrar att man gör kejsarsnitt upprepade gånger och även den som har trångt bäcken kan alltså föda många barn om man så önskar.

    Tillbaka

    När är det dags att åka in?

    Hur ska man kunna veta när det egentligen är dags? Det frågar sig nästan alla som väntar barn. Ofta får man höra – att det kommer du att veta. Det stämmer faktiskt, du kommer att veta när det är dags för det kommer din kropp tala om för dig. Våga lita på din kropp.

    För det mesta är det ingen brådska att åka in när man börjar känna av att det börjar bli dags. Man kan ta ganska god tid på sig, ringa eventuell barnvakt, ta en dusch, plocka ihop toalettsakerna etc.

    Många barnmorskor rekommenderar att man åker in när det kommer tre värkar på tio minuter och värkarna sitter i under 60 sekunder. Värkarna räknar man från första värken börjar till nästa värk börjar.

    Man bör också åka in när värkarna kommer så kraftigt så man inte kan prata sig igenom en värk. Ju kraftigare en värk är desto mer effektiva brukar de vara.

    Tillbaka

    Omföderska

    Så var det då dags igen. Man ska återigen bli mamma och återigen gå igenom en förlossning. Man kanske haft en ovanligt svår eller en ovanlig lätt förlossning gången innan och man undrar om det kommer bli någonting som liknar den förra förlossningen. Det är inte alls säkert att det alls kommer att vara en liknande förlossning. Man bör möta var ny förlossning med öppet sinne och inte fokusera sig på vad man skulle ha velat göra annorlunda vid den förra.

    Men lite nytta har man trots allt av sina erfarenheter. Man blir inte överrumplad den här gången utan man vet i stort vad man har att vänta. Likväl bör man vara beredd på att när man väl ligger där och det återigen är dags så kommer man att undra hur man kunde vara så dum så man hade glömt hur ont det verkligen gör. Men erfarenheten kan ingen ta ifrån dig. Man känner igen vissa skeden och märker när det börjar närma sig och kan på ett annat sätt kanske slappna av mer och hjälpa förlossningen framåt. Det är nog mycket det som gör att förlossningen i genomsnitt blir mycket mindre utdragen för en omföderska. Man vågar mer aktivt möta smärtan eftersom man vet av erfarenhet att den har ett slut.

    Ofta låter man sig inte styras lika mycket när man redan fött barn tidigare. Man står på sig mer och gör kanske inte precis allt som föreslås.

    Tillbaka

    Packa väskan

    Man bör packa ner sin journal, id-kort. Dessutom personliga saker för BB-tiden, toalettsaker och gärna ett par inneskor eftersom man helst inte ska traska runt i strumpor i korridoren under förlossningen och lägga sig med strumporna i sängen, det kan vara en smittokälla.

    Ta med dig ett telefonkort för på de flesta ställen får man inte använda mobiltelefon. Glöm inte en lista med telefonnummer till dem ni tänkt ringa. När man väl kommer upp på avdelning så har man för det mesta möjlighet att kunna koppla en sjukhustelefon till sitt fasta abonnemang som man sedan betalar på den vanliga telefonräkningen.

    Sen kan det variera väldigt från BB till BB. På en del ställen måste man själv ta med exempelvis blöjor till bebisen medan de på andra ställen har det på avdelningen. Likaså bindor till mamman, det kan man behöva ta med sig (största tänkbara storleken). Amningskupor kan vara bra att ta med sig liksom någon salva till barnet exempelvis Inotyolsalva från Apoteket, barnens hud är väldigt känslig och ibland kan de bli röda av exempelvis ett strävt lakan. Även kläder och sängkläder till barnet kan vara bra att ta med sig eftersom det inte heller finns på alla ställen.

    Många BB-avdelningar har särskilda ”Företagspaket” som innehåller diverse saker till barnet som salvor, blöjpaket och reklamerbjudande. För att få dessa måste man själv be om det. Hör efter om just ditt BB delar ut dessa.

    Om pappan ska stanna kvar på BB kan det också vara bra att ta med kontanter. På vissa ställen så krävs kontant betalning för papporna medan mammorna får sin sjukhusräkning på faktura hemskickad.

    Tillbaka

    Slemproppen

    Slemproppen bildas redan under 4: e graviditetsveckan och sitter som en ”plugg” i livmoderhalsen. Slemproppen bildas till följd av hormonell påverkan. Ofta kan man märka slemproppen som en liten blodblandad slemmig flytning. Den kan se väldigt olika ut. Hos en del är den klart genomskinlig i fast gelé konsistens men den kan vara tunn eller lite kladdig, rosa, brunaktig eller röd och till och med grön till färgen. Den kan komma i en klump eller komma i små omgångar. En del kvinnor märker inte av den alls.

    Att slemproppen lossnar innebär att livmoderhalsen börjat att vidgas och därför stöts slemproppen, som suttit som ett skydd mot infektioner i livmodern, ut.

    Samtidigt som slemproppen lossnar inträffar ofta en blödning när fosterhinnorna i den nedre delen av hinnsäcken lossnar från livmoderväggen. Blödningen kallas för teckenblödning och är en första vink om att förlossningen är nära förestående.

    Det kan hända att slemproppen stöts ut flera dagar innan värkarbetet börjar och i vissa fall till och med flera veckor tidigare. Ifall den släpper tidigt så kan den till och med återbildas.

    Tillbaka

    Smärtlindring

    Smärtlindring under förlossning har kommit och gått i trender. Ibland har det varit inne att föda naturligt och ibland har det ultimata varit att känna så lite som möjligt under förlossningen. Därför är det särskilt viktigt att man själv känner efter och tänker igenom vilken inställning man har själv.

    1971 fattade fattades beslut i riksdagen om att alla kvinnor skulle ha rätt till smärtlindring under förlossningen. Sedan 1995 registreras även icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder i medicinska födelseregistret.

    Alternativa smärtlindringsmetoder

    Upprätta ställningar och rörlighet lindrar smärtan.Den upprätta ställningen gör dessutom värkarbetet effektivare. Tyngdkrafter hjälper barnet att sjunka nedåt och livmoderhalsen att vidgas. Byt ställning ofta under öppningsskedet.

    Dusch och bad kan också ha en mycket bra smärtlindrande effekt speciellt i början av öppningsskedet.

    Likaså värme som är ett klassiskt smärtstillande medel. Varma sjalar, fetvadd, kamelhårsgördlar etc. har alltid använts mot värk. Riktigt varma, urvridna frottéhanddukar på magen är skönt tycker många kvinnor.

    Massage är också bra smärtlindring för många kvinnor. Pappan kan här vara delaktig i att massera mamman över ryggslutet och över bäckenet under värkarna i början.

    Hypnos används också på en del ställen för att lindra förlossningssmärtor.

    Varför inte känna efter själv också kanske man har en egen metod som hjälper till att hålla smärtan i schack. Uppfinningsrikedomen är stor när man föder barn. Det finns kvinnor som bestämt stegar runt i förlossningssalen andra som för första gången i sitt liv utför magdans. Känn efter om det finns någonting som hjälper speciellt för just dig.

    Man reagerar olika på smärta. Tala med din barnmorska innan förlossningen och läs igenom vilka metoder som finns. Smärta är en del av förlossningen men försök att inte vara rädd. Att försöka slappna av och följa med kroppen kan vara nog så viktigt som de olika metoderna för smärtlindring.

    Akupunktur
    Akupunktur kommer från den traditionella kinesiska medicinen som använts så långt bak i tiden man kan se. Metoden går ut på att man med metallnålar går igenom på vissa punkter olika ställen beroende på vilken effekt som ska uppnås. Därefter så stimulerar man genom att vrida runt nålarna.

    Den smärtstillande effekten varierar mycket mellan olika individer. Hur det verkar är lite osäkert men troligtvis så har det med att endorfiner aktiveras. Akupunktur ges av utbildade barnmorskor och läkare och brukar mest användas i början av öppningsskedet. Metoden kan kombineras med annan smärtlindring .

    TNS
    TNS står för: Transkutan nervstimulering. Det är ett sätt att minska värkarna med hjälp av spänning och med elektrisk stimulering. Man fäster vibrerande plattor på de områden som är ömma och spända och från TNS-apparaten kan man ge elektriska impulser med olika frekvens och intensitet som kvinnan själv kan styra.

    Den troliga mekanismen är att man aktiverar kroppens endorfiner och metoden beskrivs ge god smärtlindring i många fall speciellt i början av öppningsskedet. Man kan ofta låna en TNS-apparat så man kan träna hemma först, fråga på din mödravårdscentral.

    Sterila kvaddlar
    Här injicerar man några droppar sterilt vatten in i huden på några ställen inom det smärtande området i nedre delen av ryggen. Det kan ge en god smärtlindrande effekt. Själva injektionen ger en mycket kraftig smärta som vara i några sekunder. På så sätt aktiveras kroppens egen smärtlindring vilket leder till frisättning av endorfiner. Behandlingen brukar ha effekt i en till två timmar och kan vid behov upprepas.

    Medicinska smärtlindringsmetoder

    Lustgas N2O
    Lustgas introducerades redan under slutet av 1800-talet i Ryssland på ungefär samma sätt som idag vid förlossningar. Det är en säker metod utan allvarliga bieffekter. Man sköter själv tillförseln. Man andas in lustgasen genom munnen i direkt anslutning till värkarna.

    Lustgas är en blandning av kvävgas och syrgas. Man andas in genom en mask som är kopplad till en narkosapparat. Koncentrationen anpassas efter kvinnans behov av smärtlindring. Doseringen kan ändras efter förlossningens Syrgasnivån får inte understiga 25-30 % för att garantera att syresättningen inte blir för låg. Smärtlindringen kommer snabbt, redan efter 40-60 sekunder. Eftersom värktoppen kommer efter någon halv minut och varar i 20-40 sekunder så är det viktigt att så tidigt som möjligt i anslutning till verken påbörja inandningen. gång.

    Lustgasen går bra att kombinera med olika förlossningsställningar. Den försvinner snabbt ur kroppen och har inte kända negativa effekter på vare sig mamma eller barn. Lustgasen ger en viss berusning som för vissa kan upplevas obehaglig.

    Fördelarna är att den är lätt att ta och försvinner snabbt ur kroppen. Man kan också styra själv. Nackdelarna är att en del kvinnor känner yrsel och illamående av den. Den kan ge minnesluckor. Effekten är mycket individuell. Lustgas kan ges under hela förlossningen, men används mest under öppningsskedet när värkarna tagit i ordentligt och är då oftast en bra hjälp.

    Morfinliknande preparat
    Opioider, t.ex. morfin och petidin, har länge använts för ge smärtlindring under förlossning, men medlens användning har alltmer ifrågasatts sedan forskning har visat att effekten på förlossningssmärta är tveksam och att medlen kan påverka barnet och bl.a. ge andningsdepression. Dessutom har medlen en lugnande effekt på mor (och barn), vilket kan vara ogynnsamt. Tidigare var petedin mycket mer använt. Ges det en kort tid före förlossningen så kan barnet bli slött och påverkat och detta kan inverka negativt på amning och kontakt med barnet vid födseln.

    PCB Livmodersbedövning
    Paracervikalblockad (PCB) eller livmoderbedövning som det också kalls, innebär att ett bedövningsmedel injiceras invid nerver på var sin sida om livmoderhalsen. Detta gör man mest under öppningsskedet och läggs av en gynekolog. Det kan ges när värkarbetet börjat och livmodersmunnen är öppen 3-4 cm.

    Medlet verkar snabbt och smärtlindringen är ofta effektiv utan att värkarbetet påtagligt avtar. En nackdel är att effekten endast sitter i drygt en timme därefter måste blockaden läggas om. En annan nackdel är att PCB i en del sällsynta fall kan påverka hjärtfrekvensen så att hjärtat slår långsammare efter man lagt bedövningen för barnet.

    Ryggbedövning EDA
    Kallas även Epiduralblockad. Man för in en kateter i epiduralrummet som är utrymmet runt ryggmärgen. Nerver passerar här till olika delar av kroppen. Genom katetern injiceras bedövningsmedlet som påverkar de nerver som passerar detta utrymme. EDA läggs av en narkosläkare som för in katetern mellan ett par ländkotor.

    Vanligen lägger man ryggbedövningen när värkarbetet kommit igång på allvar och man är öppen ca 4cm. Under tiden får man ligga i sidläge eller sittande framåtböjd. EDA ger oftast en mycket god smärtlindrande effekt under öppningsskedet.

    EDA är effektiv i 90 % av fallen. Det påverkar inte heller barnet. Mamman kan också vara uppegående med sin EDA. EDA kan också användas som bedövning vid kejsarsnitt.

    Fördelarna är att det är en effektiv smärtlindring under förlossningens aktiva skede. Nackdelarna är att värkarbetet kan avstanna. Risk finns också för blodtrycksfall. Det händer i en del fall att förlossningsförloppet förlängs en del och risken för att förlösas med sugklocka eller tång ökar också. Muskelkraften kan tillfälligt påverkas i det bedövade området och vissa kvinnor upplever svårigheter att kissa även dagarna efter förlossningen.

    Bäckenbottensbedövning eller pudendusblockad PBD
    PDB ger god smärtlindring i bäckenbotten och används därför i utdrivningsskedet, under krystningen. Den används också inför klipp och vid suturering av klipp eller bristningar efter förlossningen. Vid PDB injicerar barnmorskan bedövningsmedlet via slidan, intill nerver som går på var sida i inre delen av bäckenet. Nerverna blockeras och smärtorna i bäckenbotten och slidöppning försvinner.

    Fördelarna är att smärtor och spänningar minskar under krystningen vid förlossning med tång eller sugklocka och när bristningar ska sys. Nackdelarna är att krystreflexen minskar eller försvinner. Det kan leda till förlängt utdrivningsskede och risk för att barnet måste förlösas med tång eller sugklocka. Det ökar också risken för bristningar.

    Tillbaka

    Sugklocka och förlsossningstång

    Instrumentell förlossning innebär att barnet tas ut med antingen en tång eller en sugklocka som också kallas för vacuumextraktion eller VE.

    Sugklockan uppfanns av en svensk förlossningsläkare på 1950-talet. Oftast använder man detta ifall värkarbetet avstannat eller om barnet visar tecken på att inte må bra eller om mamman är sjuk eller för utmattad för att orka krysta. Avslutning med sugklocka är vanligare vid igångsatta förlossningar och om mamman har ryggbedövning. Den igångsatta kan bli utdragen och det kan vara ineffektiva värkar. Mamman blir ofta trött och orkar inte krysta i slutet. Får man ryggbedövning så kan denna dämpa värkarbetet. Eftersom nerverna som ska signalera krystreflexen är bedövade så kan dessa utebli. Muskulaturen som ska hjälpa barnet att pressa fram barnet slappnar också av på grund av bedövningen istället för att arbeta och då drivs inte barnet framåt.

    Instrumenten används bara i det allra sista skedet av förlossningen då huvudet har trängt ned mot bäckenbotten.

    Sugklocka

    Vanligast är sugklocka. Den bygger på principen med vakuum. Man fäster en sugkopp på barnets huvud för att sedan kunna hjälpa barnet ut. När klockan sitter fast så drar man i ett handtag som sitter fast i instrumentet och så försöker man lirka ut barnet. Man drar försiktigt i samband med en värk.

    Sugklockan är helt ofarligt och är skonsamt och skadar inte barnets huvud. Men den efterlämnar en bula på barnets huvud som försvinner efter ett par dagar.

    Tång

    Olika former av tänger har använts ända sedan medeltiden. Sugklockan har mer eller mindre ersatt denna metod men många erfarna förlossningsläkare föredrar tång i vissa situationer.

    Förlossningstången är konstruerad som två skedformade blad. De förs in var för sig i slidan och läggs om barnets huvud. Efter införandet kopplas de båda bladen ihop med en speciell mekanism som gör så att barnets huvud inte skadas. Sen brukar det gå lätt att dra ut barnet.

    Många kvinnor kan känna sig besvikna över att förlossningen inte kunde fullföljas på vanligt vis. Sugklockan/tången kan kännas som ett övergrepp.

    Bristningar och klipp är vanliga i samband med instrumentalförlossningar. Ofta försöker man förebygga skador på mamman genom att göra ett klipp som är lätt att sy ihop efteråt och som oftast läker fint.

    Tillbaka

    Teckenblödning

    En teckenblödning är ett tecken på att det händer någonting i livmoderhalsen. Det brukar uppkomma en liten blödning när fosterhinnorna i den nedre delen av hinnsäcken lossnar från livmoderväggen Det tyder på att livmoderhalsen håller på att tunnas ut och har vidgats något. Den kan vara blandad med slemproppen.

    För en del kvinnor kan det vara en signal att förlossningen har börjat, för andra kan det vara ett tecken på att den kommer i gång om några timmar eller dagar. En del kvinnor får ingen teckenblödning överhuvudtaget. Det har hänt att kvinnor kommit in till förlossningen i sista minuten för att de väntat på sin teckenblödning men alla får den alltså inte.

    Man bör vara uppmärksam på att en klarröd blödning, som mitt i en menstruation är en annan sak. Allvarliga blödningar före förlossningen är sällsynta men om du börjar blöda bör du omedelbart ringa sjukhuset. Vid en riklig blödning under graviditeten ska du alltid kontakta sjukhus och under de sista tre, fyra månaderna före BF ska du söka läkare även vid mindre blödningar.

    Se även: Föreliggande moderkaka samt moderkaksavlossning

    Tillbaka

    Tecken på kroppens förberedelser

    Din kropp ger ifrån sig vissa tecken på att kroppen har börjat förbereda sig inför förlossningen. Du kan vara uppmärksam på hur dessa kan uttrycka sig.

    Förberedelser:

    Det här är tecken på att förlossningen börjar närma sig även om det inte behöver indikera på att det är dags att åka in på förlossningen. Det är bra tecken på att din kropp håller på att förbereda. En del kvinnor märker dem och en del inte, det är lika normalt vilket som.

  • Barnet sjunker längre ner i bäckenet du kanske känner att du kan andas lättare och behöver gå på toaletten oftare.
  • Magen kommer i olag
  • Diarré
  • Blodiga flytningar, detta kan vara att livmoderhalsen börjar öppnas. (Detta kan också uppkomma efter sex eller gynekologiska undersökningar)
  • Slemproppen släpper
  • Någon viktminskning
  • Ökad aptit
  • Någon liten förhöjning av ditt blodtryck
  • Tillbaka

    Vad gör att förlossningen sätter igång?

    Trots all forskning så finns det fortfarande obesvarade frågor angående livets uppkomst. En av dessa frågor som ännu inte är besvarade är vad exakt som sätter igång förlossningen. Det är mycket som talar för att det är barnet som påverkar modern så att förlossningen startar men exakt hur det går till vet man alltså inte.

    Man har kunnat konstatera att när det börjar bli dags för förlossningen så minskar det graviditetsbevarande hormonet progesteron och samtidigt så ökar det livmodersammandragande hormonet oxytocin. Moderkakan tycks också ha en begränsad livslängd och funktionen avtar mot slutet av en graviditet. Bindväven i livmodertappen mjukas upp och det kan bidra till att sammandragningarna sätts igång. Mot slutet kan man också märka förändringar i blodtryck och blodets flöde påverkar också livmodern.

    Man tror också att det finns rent psykologiska faktorer som också har betydelse. Det är känt att chocker och påfrestningar känslomässigt kan utlösa en förlossning. På samma sätt så kan psykologiska faktorer också fördröja en förlossning. Ett svagt värkarbete anses delvis ha psykologiska orsaker. Förlossningsarbetet börjar vare sig vi vill det eller inte men vi har resurser att styra det en del med egen kraft. Slappnar man av så kommer barnet snabbare – håller man emot så tar det längre tid.

    Tillbaka

    Vattenavgång

    En del förlossningar startar med så kallad vattenavgång. Man brukar säga att vattnet ”går”. Det innebär att fosterhinnorna brustit och vatten börjar läcka ut. Det kan ibland knäppa till lite inne i magen innan man känner att det börjar komma. Hur vattnet går kan vara väldigt individuellt. En del gånger så kan det sakta sippra, så sakta så man blir osäker på om det är urinläckage eller om det verkligen är fostervatten som man läcker. Många kvinnor har träningar, små skvättar av urin som sipprar ut, under senare delen av graviditeten Är det fostervatten så brukar det oftast komma i skvättar när man är i rörelser. Är du osäker så åk in för en kontroll. Om barnets huvud är fixerat i förlossningskanalen är det kanske bara det fostervatten som finns mellan barnets huvud och livmoderhalsen som rinner ut. På förlossningsavdelningen kan man med hjälp av en liten sticka lätt konstatera vart vätskan kommer ifrån.

    Andra gånger så kan det formligen forsa ut. Det kan vara ett tecken på att barnets huvud inte är fixerat i förlossningskanalen. Ring direkt till förlossningen och rådgör om hur du ska göra.
    Det gör inte ont vid en vattenavgång men däremot så kan värkarna ibland bli mer effektiva och kännbara efter det att vattnet gått.

    Det finns ca 1-2 liter fostervatten men allt brukar inte rinna ut. Det bildas nytt fostervatten hela tiden så det fortsätter att sippra tills barnet är fött. Vattenavgång är ett påtagligt tecken på att förlossningen har satt igång. Oftast så sker vattenavgången inte förrän i slutet av öppningsskedet.

    Ring till förlossningen ifall vattnet går för de brukar vilja att man kommer in för en kontroll. Ibland händer det att det inte kommer igång några värkar i samband med vattenavgången. Ofta blir man då hemskickad och får vänta tills värkarna tilltagit i styrka. Man brukar inte få gå mer än max 72 timmar innan man blir igångsatt.

    I vanliga fall är fostervattnet klart till färgen eller lite gult. Skulle det visa sig att du läcker fostervatten som har en liten grönaktig färg så kan det tyda på att barnet inte mår så bra och att barnet bajsat i fostervatten. Det är inget farligt men man bör genast kontakta förlossningsavdelningen och berätta detta för dem.

    Tillbaka

    Värkar

    Förlossningsvärkar är regelbundna och känns som värk eller kramp i ryggen och ner mot ljumskarna. När det kommer ca 2-3 värkar som varar ungefär en minut på en 10-minuters period är det dags att åka in till förlossningen.

    Förlossningsvärkar

  • Sammandragningarna kommer tätare och gör mer och mer ont
  • Sammandragningarna kommer någorlunda regelbundet
  • om du rör på dig ökar de i styrka
  • sammandragningarna känns vanligvis i ryggen och förflyttas framåt
  • livmoderstappen mjuknar och förkortas


  • Förvärkar behöver inte göra mindre ont än förlossningsvärkar när de först börjar. Även om det inte är förlossningsvärkar så tänk på att varje värk tar dig lite närmare förlossningen.

    Förvärkar

  • Sammandragningarna kommer med samma styrka, längd och regelbundenhet
  • sammandragningarna kan vara oregelbundna
  • om du rör på dig så påverkas inte sammandragningarna
  • dessa sammandragningar kan kännas högt uppe på magen
  • Tillbaka




    Denna sammanställning ska inte under några omständigheter ses som någon medicinsk handbok utan enbart som en hjälp för våra medlemmar. Kontakta alltid MVC, BVC eller din läkare i första hand när du har några frågor. Kontakta gärna BabyBoom genom E-post om det finns någonting ni undrar över.
    Extra information

    Generated in 0.006 seconds in which 0 seconds were spent on a total of 2 queries. Zlib compression enabled.

    Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
    Copyright © Babyboom.nu