BabyBoom: Föräldrafrågor Känsliga ämnen Magkatarr hos barn

Dottern, 11 år, har under en längre tid haft problem med sin mage. Hon får ont på kvällarna, och vaknar en del på nätterna och har jätteont. Vissa gånger har hon vaknat och varit alldeles kallsvettig av smärta.
Vi har tagit en del prover på henne, och än så länge visar det ingenting. Eller, laktosprovet visade att hon antagligen inte var laktosintollerant...

Läkaren tyckte då sist att det hela kanske är magkatarr, så hon skrev ut Novaluzid till dottern. Dessa tabletter tar hon 3 gånger per dag, och har så gjort i en vecka. Tyvärr har de ingen effekt alls på det magonda... Som tur är ska vi ju till en barnläkare om några veckor som ska följa upp det hela.

Jag har ju inte så stor koll på vad magkatarr är. Har läst en del och så, men vi fick ingen info alls från läkaren. Har läst mig till att man ska äta "snällare" mat för magen och så.
Men roten till det magonda är väl ändå nån form av stress/oro?
Vi har pratat med dottern, men enligt henne är allt bara bra. Hon började en ny klass i höstas, har inte märkt några problem där och hon har fått många nya kompisar.

Läraren kräver ganska mycket av barnen, de har veckomål i de flesta ämnen, vilket gör att blir man inte klar så får man ta hem och göra över helgen. Detta har kanske hänt 2 gånger för dottern, och då var det typ 2 sidor matte. De har även mycket redovisningar och andra muntliga övningar som jag vet att dottern inte gillar. Hon är väldigt blyg. Hon har fått tillåtselse att stå över om hon känner att pressen blir för stor. Men hittills har hon inte hoppat över det, inte ens när hennes gruppkompis var sjuk och hon fick ta hela redovisningen själv (då var det en klasskompis som skrivit på facebook att dottern gjort en intressant och rolig redovisning - dottern var stolt som en tupp efteråt!).
Dottern är en grubblare och vill gärna ha koll på allt och alla, vi har sagt att hon ska släppa på kontollen... Är ju till viss del lite likadan. Eller var när jag var yngre...
Hon vill absolut inte gå till kuratorn och prata, det skulle bara kännas konstigt säger hon. Behöver hon prata så går hon till oss/kompisar/mormor och morfar sa hon...

Ja, så hur gör man. "Tvingar" henne till kuratorn, fastän hon inte vill. Hon säger bestämt att hon inte tror att att det magonda hör i hop med att att hon är orolig för något. För enligt henne själv så har hon inget som oroar henne.