BB>Forum>Övrigt>Diskutabelt Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | >> (Visa alla)
Katten
Guldboomare


Reggad: 17:54
Inlägg: 45142
Hemort: ORSA
Ang diagnoser
      #6762048 - 09:06 17/03/2011

Jag har funderat en hel det ang en del inlägg på känsliga och funderar över hur alla tänker..
Är det okej att ett barn har sönder saker och slår andra bara för att de har en diagnos?
Visst kan jag förstå att det är jobbigt med såna barn men eg har det ju funnits i alla tider, bara det att det inte har hetat nåt särskilt..?
Barn slogs väl förr åxå och en del var bråkigare än andra men de fick ju vackert växa upp till människor iaf och blev uppfostrade på samma sätt som andra barn?
Dagens samhälle verkar på många sätt rättfärdiga dåliga beteenden med diagnoser.
Ska man bara acceptera att ens eget barn mår dåligt och gråter när det ska till skolan bara för att de vet att de kommer att få stryk av "det" barnet??
Hade det varit ett barn utan diagnos som slagit så hade det ju blivit allvars-samtal och anmälan o.dyl??
Jag funderar bara lite över hur ni andra tänker om ni ser det från båda sidor???

--------------------
Våga-vägra-kommentarer-på-kort


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Luzis
Guldboomare


Reggad: 16:48
Inlägg: 45152
Hemort: 2 mil söder om Göteborg
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762061 - 09:26 17/03/2011

Jag tycker INTE man kan skylla allt på diagnoser. Då får man ha en lämplig uppfostran så att de barnen lär sig vad som är ok och inte, för alla barn kan på något sätt lära sig tror jag. Men jag har iofs inget barn med diagnos. Annars får man sätta in en extrapersonal som har koll på det barnet (Linus har en kompis som har det så men de vill inte berätta om han har diagnos, bara att han kan bli väldigt arg och vild)

Sen att ha en diagnos kan förklara ett visst beteende men det är fortfarande inte OK att slå andra barn, ha sönder saker och skylla på diagnosen.

--------------------
LINUS 2004
CORNELIA 2007
På tradera heter jag Luzis


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Jenny2002Moderator
Bronsboomare


Reggad: 02:14
Inlägg: 22631
Hemort: Örby
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762076 - 10:33 17/03/2011

Nja, alltså, man kan ju inte se mellan fingrarna med att det förekommer våld mellan barn oavsett vem som är offer eller förövare . En diagnos är ingen ursäkt, det är en förklaring.

Sedan får man väl anta att ett barn som har fått en diagnos även får vård? Det kanske inte är meningsfullt att bestraffa Kalle för att han sparkade på Pelle om Kalle gjorde det i ett läge när han styrdes av sina känslor och inte hade kontakt med sitt förnuft. Kalles föräldrar kanske redan vet att Kalle brottas med ångest över att han inte kan kontrollera sina känslor och vara som "alla andra" när han ligger i sin säng på nätterna. Kanske Kalles föräldrar framstår som nonchalanta inför Pelles föräldrar när de försöker tona ned situationen för att mildra Kalles ångest. Problemet är ju oftast inte att inte Kalle vet eller förstår att det är fel att slåss, problemet är oftast att han inte kan tänka efter innan han agerar, frustrationen blir för stor och han släpper ut den på fel sätt.

Förr i tiden så blev pojkar som Kalle ordentligt piskade med bältet eller rottingen till de lärde sig att sitta i ett hörn och vara stilla. Visst, det fungerade kanske, men hur mådde de på insidan? Idag försöker man istället att lösa bekymret med vård, samtal och medicin. Det är en långsam process och det kräver väldigt mycket tolerans och förståelse av omgivningen.

Samtidigt måste jag påpeka att jag hade inte accepterat att mina barn gick i skolan med ett barn som slogs och gjorde farliga saker utan åtgärder. En lämplig åtgärd är tex att ha en resurs som är med det barnet hela tiden och har som uppgift att avstyra situationer där barnet kan skada sig själv och/eller andra. Det är faktiskt skolans skyldighet att se till att alla är trygga i skolmiljön.

--------------------
Jenny, mamma till
Salma nov-02,
Lovisa feb-09 samt
Hedda & Sofia 29/9-10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
SummerMoon
Järnboomare


Reggad: 17:38
Inlägg: 17843
Hemort: Skattkärr, Karlstad, Värmland
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762078 - 10:35 17/03/2011

Nej, det är absolut inte okej att skylla på en diagnos när ett barn gör illa någon annan eller liknande. Jag som jobbar i skolan (förvisso med större "barn" som oftast är mer medvetna om sin diagnos på olika sätt) kommer aldrig att acceptera att en elev går till handgripligheter och tycka att "det är okej, eftersom h*n har ju ändå ADHD". Däremot kan man ibland ha en större förståelse för en del beteenden, som kan ha med elevens diagnos att göra (bristande impulskontroll etc.).

--------------------
Emil 031107
Linus 080907


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
smulis_72
Platinaboomare


Reggad: 20:44
Inlägg: 59160
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762084 - 10:54 17/03/2011

Det är aldrig ok att skylla på en diagnos men det kan finnas en förmildrande omstädighet för att barnet reagerar som det gör.
Jag är i den situationen att jag har ett barn som är utsatt för ett barn med diagnos och ett barn som har något men inte faller inom ramen för någon diagnos och det är inte ok men så länge man vet att det jobbas med barnet, markeras att uppförandet inte är ok och man pratar med övriga barn om varför det utåtagerande barnet gör som han gör så underlättar det.

Men att frysa ut barn, utesluta barn pga uppförande som mest troligt är en följd av sin diagnos - det är oacceptabelt!
Skall vi ha kalas så är den diagnostierade pojken om sonen bestämmer sig för att ha ett stort kalas. Annars blir det ett fåtal barn som han leker med och går på lekland, bio eller bowling i stället.

--------------------
Linus * Emma * Oscar
KfPM*AP*EM
jag är en tyrannosaurus kärring!


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
kelly_b
Guldboomare


Reggad: 04:07
Inlägg: 45814
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762109 - 12:00 17/03/2011

Jag har en son som är så, han är hemsk i perioder, och hur mycket vi kämpar kastar han saker och slås, mest tony blir drabbad nu, de låter så lätt för er som inte har sånna barn att säga att man inte kan skylla på diagnoser, eller dyl men i vårat fall och många andra får man lov att se hur mycket föräldrarna kämpar för barnen inte ska göra dåliga saker,
Självklart ska dem inte slås och kasta saker, men de är inte lätt att få vissa barn att förstå detta,

--------------------
älskade charlie 19730820-20081226 <3


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Katten
Guldboomare


Reggad: 17:54
Inlägg: 45142
Hemort: ORSA
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762136 - 14:22 17/03/2011

Jag kan förstå att det är jättejobbigt att ha såna barn. Men en del föräldrar verkar så himla flata när det gäller uppfostran på de barnen åxå.. INTE alla men en del
Frågan är hur mkt man ska acceptera den ursäkten för att barnen slåss..
Om en 20 år när de skaffar familj och barnet slår sambon sönder och samman... ska det ses som en förmildrande ursäkt i rätten då?
Jag vet att jag säkert överdriver men lite nyfiken på hur ni tänker

--------------------
Våga-vägra-kommentarer-på-kort


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Helena
Chattoman


Reggad: 21:57
Inlägg: 3320
Hemort: Tullinge, Stockholm
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762154 - 15:58 17/03/2011

Jag tycker att man kan ha mer förståelse för om det är ett barn med diagnos som agerar utåt men jag tycker då också att det är viktigare än någonsin att hjälpa dessa barn med gränser på ett sätt som fungerar både för barnet själv och för omgivningen.

Vi har på mina barns skola problem med ett par barn som är väldigt utåtagerande. Till exempel så hade min dotter och hennes kompisar suttit i sandlådan och byggt ett hus där de lekte att de bodde. De gjorde ett hål som var toalett, en hög med sand var ett bord och så vidare. Plötsligt så blir ett annat barn arg på en av fritidsledarna och rusar till sandlådan och slår med nävar och spadar sönder allt som tjejerna hade byggt. Bredvid står personalen och tittar på och låter det fortlöpa. Jag ifrågasätter då varför man inte går in och tar barnet åt sidan för att lugna och även stoppa från att fortsätta förstöra men personalen vågade inte på grund av riskerna det skulle innebära för dem. Samtidigt står då 4 ledsna och rädda tjejer och ser allt de byggt raseras. Inte okej!

Om man på en skola ska kunna ge samma möjligheter och förutsättningar för flera typer av barn, med eller utan diagnos, så måste det finnas personalresurser som kan hantera situationer på ett sätt som gynnar alla barn. Det måste finnas personal som är utbildade och som vågar.

--------------------
Helena
Erik 030302
Ida 040911


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Jenny2002Moderator
Bronsboomare


Reggad: 02:14
Inlägg: 22631
Hemort: Örby
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762177 - 18:15 17/03/2011

Svar till:

Jag kan förstå att det är jättejobbigt att ha såna barn. Men en del föräldrar verkar så himla flata när det gäller uppfostran på de barnen åxå.. INTE alla men en del




Hur menar du då? På vilket sätt tar sig den här "flatheten" uttryck? Vad är det ngt de säger/gör eller inte säger/gör som är fel?

Många ggr får man se de här barnen som lite yngre än sin ålder, dvs man kan kanske inte bemöta en 8-åring med ADHD som en 8-åring, den känslomässiga åldern kanske ligger närmare 4-5 år och då kanske de som har normala 8-åringar upplever det som att man "daltar" när man bemöter barnet på rätt nivå...?

Svar till:

Frågan är hur mkt man ska acceptera den ursäkten för att barnen slåss..




Det är ingen ursäkt, det är en förklaring. Många brukar vara väldigt förstående för den förklaringen lyckligtvis. Om man säger att "jag vet att mitt barn inte uppför sig ok, det beror på att h*n har ADHD" så brukar de flesta förstå. Sedan får man naturligtvis försöka bryta den uppkomna situationen.

Det betyder inte att man accepterar det barnet gör, det betyder bara att föräldern har förklarat att man är medveten om problemet. Sedan kan man kanske anta/lita på att föräldrarna gör sitt bästa för att bearbeta problemet? Jag skulle inte vilja behöva förklara hur jag uppfostrar mitt barn för alla och envar. Vilken hjälp och stöd hon får för att bearbeta sitt handikapp är en sak mellan oss i familjen, skolan och bup.


Svar till:

Om en 20 år när de skaffar familj och barnet slår sambon sönder och samman... ska det ses som en förmildrande ursäkt i rätten då?




Nej. Om man har psykologiska problem som innebär att man brukar våld på sig själv eller sin omgivning bör man få vård. Rättspysk kanske är lämpligare än fängelse...

--------------------
Jenny, mamma till
Salma nov-02,
Lovisa feb-09 samt
Hedda & Sofia 29/9-10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
kelly_b
Guldboomare


Reggad: 04:07
Inlägg: 45814
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762194 - 19:44 17/03/2011

Svar till:

Jag kan förstå att det är jättejobbigt att ha såna barn. Men en del föräldrar verkar så himla flata när det gäller uppfostran på de barnen åxå.. INTE alla men en del
Frågan är hur mkt man ska acceptera den ursäkten för att barnen slåss..
Om en 20 år när de skaffar familj och barnet slår sambon sönder och samman... ska det ses som en förmildrande ursäkt i rätten då?
Jag vet att jag säkert överdriver men lite nyfiken på hur ni tänker





Låna min son en helg kanske du ändrar åsikter,
Att ha ett barn med ständiga utbrott är inte en dans på rosor, hur mycket vi än KÄMPAR så blir det inte bättre,

Vi med speciella barn är inte slapphänta, vi kämpar.
Skulle göra allt för ha en lugn och sansad pojke

--------------------
älskade charlie 19730820-20081226 <3


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
kelly_b
Guldboomare


Reggad: 04:07
Inlägg: 45814
Re: Ang diagnoser [Re: kelly_b]
      #6762195 - 19:46 17/03/2011

Om en 20 år när de skaffar familj och barnet slår sambon sönder och samman... ska det ses som en förmildrande ursäkt i rätten då?


de är så att även barn med diagnoser utvecklas, och blir lugnare med åldern, vet sånna som varit hemska som barn som blivit som vem som helst idag,

--------------------
älskade charlie 19730820-20081226 <3


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Katten
Guldboomare


Reggad: 17:54
Inlägg: 45142
Hemort: ORSA
Re: Ang diagnoser [Re: kelly_b]
      #6762201 - 20:29 17/03/2011

Jag sa inte att alla är slapphänta med sina barn Jag vet att du/ni kämpar på bra med era din kärlek för barnen kommer att hjälpa långt! *kram*
Men jag har sett andra föräldrar som inte bryr sig alls utan lämpar över ansvaret för barnen på alla andra och säger sen att de inte klarar av sina barn det är i min kommun som de barnen finns

--------------------
Våga-vägra-kommentarer-på-kort


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Katten
Guldboomare


Reggad: 17:54
Inlägg: 45142
Hemort: ORSA
Re: Ang diagnoser [Re: Jenny2002]
      #6762202 - 20:33 17/03/2011

Jag tänker på ett föräldrapar i min kommun först och främst.. båda skiter fullständigt i ungen och menar på att han har ju sin diagnos och en resurs i skolan så då ska de inte behöva bry sig..
Om barnet kunde få lite normal uppfostran hemma och lite kärlek och lugn o ro så tror och hoppas jag att han kunde kanske få mindre utbrott..
För de gånger han är i min dotters klass så verkar han sköta sig jättebra men så har min dotter en jättebra lärarinna åxå

--------------------
Våga-vägra-kommentarer-på-kort


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Effi
J?rnboomare


Reggad: 12:37
Inlägg: 22675
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762216 - 22:11 17/03/2011

Att få en diagnos ursäktar inget beteende. Men det ger en förklaring till varför beteendet finns.

Jag tycker absolut inte att man skall acceptera ett dåligt beteende OAVSETT det bakomliggandet.

Men min erfarenhet är att barn med olika diagnoser är vädligt medvetna om att de inte är som "alla andra" vilket i sig skapar en stark oro och ångest. Dessa barn behöver mer hjälp av vuxna för att lära sig sociala spel, regler och vad som är rätt och fel.

Det man inte bör göra är att stänga ute, specialbehandla och/eller peka ut.

Inlägget inne på KÄ får mig faktiskt att må riktigt dåligt.. riktigt dåligt. Jag lider med den pojken och hans familj. Oavsett vad de säger och gör.

Timothy har en pojke i sin klass som är riktigt jobbigt och han har flera gånger gett sig på både Timothy och klasskompisar på olika sätt. Även när jag sett. Jag lär Timothy att han A L D R I G skall acceptera att någon behandlar honom så. JAg lär Timothy att den här pojken inte gör det för att vara elak.

Timothys fröken har många gånger påpekat att hon tycker att Timothy är så snäll och förstående speciellt inför denna pojke. Han försvarar honom ofta och han brukar dra parallellen att han själv inte är som alla andra då han är glutenintolerant.

Jag ser det som mitt ansvar som förälder att lära mitt barn att det inte är okej att ta skit. Likväl som det är mitt ansvar att lära honom att vara tolerant och förstående och inte behandla andra illa.

--------------------
Jag heter inte mamma!

Ändrad av Effi (22:13 17/03/2011)


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
jenny81
Järnboomare


Reggad: 16:14
Inlägg: 17992
Hemort: västerås
Re: Ang diagnoser [Re: Katten]
      #6762220 - 23:26 17/03/2011

Jag har ju ett barn med "diagnos". Eller jag har 3 men ett med sån diagnos du syftar på tror jag .

Och vi är väldigt noga med att han alltid får ta konsekvenserna av det han gör, osv, vet vi inget kan vi inget göra åt saken Men jag har sagt åt folk att jag vill veta allt hyss han hittar på. Så att han kan ta konsekvenserna av det hela.

Men jag håller med dig massvis. Många föräldrar tycker synd om ungar som har en diagnos, kan ta ett exempel.

Känner att jag om nån borde kunna göra det .

Rasmus spelade fotboll. Och han är verkligen så bra på det. Vi mötte ett sämre lag, där de inte kunde hålla måttet med honom. Så en kille från andra laget puttar omkull honom. Han ligger sedan och gråter och känner en spark i huvudet. När vi talade om detta efteråt, så skyller tränarna i det här fallet på att pojken har ADHD och det är synd om honom. För han har det ju så tufft i skolan å så.
Spelar ju ingen roll för på sjukhuset satt ett annat barn med ADHD som hade hjärnskakning.

Nu i helgen mötte vi killen igen, dvs 2 helger senare.
Tror ni att han går fram å ber om ursäkt, nej då och spelar gör han med.
Jag sa det till tränaren i det laget att killen han "misshandlade" med har ADHD inte fasiken gav han igen..

Rasmus blir som sagt arg ibland på folk ibland kanske lite väl arg, han skadar iof ingen, men han kan ha sönder sina saker ibland.
Men då är det hans fel och vi är där på 1 gång å säger åt honom att han nu får ta konsekvenserna av sitt handlandebåde de bra och dåliga. Vi jobbar ofta utifrån detta. Man tar ju faktist de av allt man gör både bra och dåliga grejjer.

Jag har tyvärr med sett fall där föräldrarna är väldigt "slapphänta" bara för att barnet har en diagnos.
Jag tror att ju stramare regler man ger de här barnen ju bättre blir det, eller jag vet ju att det är så.

Tänker på killen som misshandlade Rasmus, om alla tycker det är ok, att man gör så med en kille, då är det även ok att sticka en kniv i någon som nästa steg kanske?
Jo varför. bara för man har ADHD?

Nej ibland undrar man.

Detta tycker jag gäller generellt alla diagnoser inte bara dessa "bokstavs barn"

Likaså Oscar kan iof ha lite mildare regler, men han får ju givetvis inte heller göra som han vill bara för att han är sjuk

--------------------
Stolt mamma till mina små grisar Rasmus 13 år Casper 8 år och våran lilla "bebis" Oscar 6 år


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Jenny2002Moderator
Bronsboomare


Reggad: 02:14
Inlägg: 22631
Hemort: Örby
Re: Ang diagnoser [Re: jenny81]
      #6762249 - 10:19 18/03/2011

Svar till:

Så en kille från andra laget puttar omkull honom. Han ligger sedan och gråter och känner en spark i huvudet. När vi talade om detta efteråt, så skyller tränarna i det här fallet på att pojken har ADHD och det är synd om honom. För han har det ju så tufft i skolan å så. Spelar ju ingen roll för på sjukhuset satt ett annat barn med ADHD som hade hjärnskakning.




Menar du att pojken fick fortsätta spela i matchen efter att ha sparkat din son i huvudet? Det är så klart inte acceptabelt. Om man inte kan behärska sig i en situation ska man tas åt sidan så att man kan lugna ner sig och koppla ihop känslorna med förnuftet.

Men jag förstår inte varför det var upprörande att han spelade två veckor senare? Menar du att han skulle ha blivit petad från laget eller?

Att din son inte gav igen "trots" att även han har ADHD säger faktiskt ingenting. De är naturligtvis olika personer som var i olika känslolägen. Att jämföra barn på det sättet och säga att "det barnet" eller "mitt barn" är en måttstock på hur andra borde behandlas eller uppföra sig fungerar inte.

--------------------
Jenny, mamma till
Salma nov-02,
Lovisa feb-09 samt
Hedda & Sofia 29/9-10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
jenny81
Järnboomare


Reggad: 16:14
Inlägg: 17992
Hemort: västerås
Re: Ang diagnoser [Re: Jenny2002]
      #6762273 - 12:37 18/03/2011

Till att börja med så skrev jag om konsekvenser i det stora hela.

Och om en kille sparkar en annan kille i huvudet,så borde han ju få ta sina konsekvenser rent generellt i fotbolls regler så blir man avstängd efter att man fått rött kort då spelar man inte nästföljande match vilket denna kille gjorde. Han vart utvisade efter att han visade ful fingret åt våran tränare.

I vårat förra lag var det en kille som hamnade i slagsmål med en kille från ett annat lag, den killen vart avstäng i så å så många veckor. Det blir Rasmus med när han säger si eller så. man blir inte petad utan man får ett krav på sig att ta konsekvenserna av sitt handlande.

Jag vet att det inte är lika bara för att de har samma diagnos, men att skylla på att den här killen har det tycker jag är lågt, och det är det i alla lägen. Men Rasmus då som med vart jätte frustrerad när denna kille gång på gång tryckte ner honom drog honom i tröjjan ändå bet ihop. man såg verkligen hur jobbigt det var för honom. Då tycker jag att det är dåligt å skylla på ADHD.

Vi skyller ju inte direkt på det när Rasmus blir avstängd eller så.
ja men snälla låt han spela han har ju ADHD nej nej kan ungen inte bete sig så ska man inte spela så är det bara. Det är ju rentav farligt.

Denna händelse som jag tog som exempel hade om killarna var 4 år äldre blivit anmäld till polisen, Å den andra hade då blivit anklagad för misshandel. Och förmodligen avstängd resten av året. Många idrottsklubbar har ju regler barnen skrivit på.

Men rent generellt så tycker jag att det daltas för mycket med dessa barn.
Förmodligen för att vi som föräldrar inte orkar, men om inte vi orkar hur ska då barnet orka.

man gör ju barnet en björntjänst genom att vara hårda och konsekventa.

Visst det tär på en på hela familjen, man kan ligga å grina en hel dag, bara för att man blir kallad det ena och det andra.

Men Sen vi fick hjälp av behandlings assistenterna på bup och de förklarade detta för oss, så känns det som en hel seger varenda gång man "vinner" en konflikt. Och detta har vi iaf tjänat på då Rasmus iaf går från monster till ängel .

--------------------
Stolt mamma till mina små grisar Rasmus 13 år Casper 8 år och våran lilla "bebis" Oscar 6 år


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Jenny2002Moderator
Bronsboomare


Reggad: 02:14
Inlägg: 22631
Hemort: Örby
Re: Ang diagnoser [Re: jenny81]
      #6762275 - 12:57 18/03/2011

Jag håller med om konsekvenser, men inte tidsspektrumet.

Jag tycker inte att man kan bestraffa ett barn med ADHD för ngt som de har gjort i ett känsloläge en vecka eller två veckor efter händelsen, det är fullkomligt meningslöst . Om han slåss på fotbollsplanen så får han gå av planen där och då, att inte låta honom vara med på nästa match är faktiskt, i mina ögon, bara elakt. Många av de här barnen är känslomässigt yngre än sin ålder och saknar möjlighet att lägga ihop sina handlingar med konsekvenserna. De springer inte ut på planen för att misshandla andra barn, de vill vara med och spela och så tar känslorna överhanden. Och det är DÅ en en vuxen ska vara där och bryta, precis när det händer, konsekvensen är att det är slutspelat. Men nästa dag är en ny dag.

De här barnen vet ju om att det de gör inte är ok, de har ångest och mår dåligt över att de inte kan behärska sig och vara som alla andra.

Många barn (även utan diagnoser) uppför sig så illa mot sina jämnåriga att samma händelse hade setts som kriminell om de varit vuxna. Anledningen till att det finns en undre åldersgräns på straffmyndighet är just att barn inte är mogna nog att dra samma gränser som vuxna.

--------------------
Jenny, mamma till
Salma nov-02,
Lovisa feb-09 samt
Hedda & Sofia 29/9-10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
jenny81
Järnboomare


Reggad: 16:14
Inlägg: 17992
Hemort: västerås
Re: Ang diagnoser [Re: Jenny2002]
      #6762278 - 13:20 18/03/2011

Tur att alla männsikor tycker olika om saker och ting då
Jag talar bara efter egna erfarenheter och detta har fungerat på min son.
Kan man inte följa idrottens regler där man faktist blir avstängd nästa match vid rött kort, då kan man inte heller idrotta och det gäller alla oavsett diagnos eller ej.
Då får man hålla på med fri i drott eller liknande. Där man inte kan skada någon.

Angående att de mår dåligt, så ja de gör de, men att be om ursäkt är inte förbjudet speciellt inte efter att man sparkat en annan kille i samma ålder i huvudet.

Reglerna i fotboll säger att förbundet bestämmer hur lång avstägning man kan få, Den killen i vårat lag som inte fick spela hade kunnat råka ut för avstägning hela året, eftersom att han slogs med knytnävarna. Men som tur är så anmäls detta inte så ofta heller. Rasmus kallade sin pappa som var tränare för jävla cp kuk gubb jävel osv en match. Denna förenings domare skrev om händelsen, vilket resulterade i att Rasmus inte fick spela 1 match med de överåriga nåt mer den säsongen, han fick spela i sitt vanliga 99 lag om han kunde bete sig.
Kan säga att han inte betett sig så där igen. För han vet där inne att det kan bli så igen, han har det jätte jobbigt ibland när det är frustrerande, men han har kämpat på i flera månader med sitt nya lag, och hållt sig.
Nu senast vart han ju cupens kamrat.

Hur ser det ut för de andra killarna om man hela tiden skyller på att han har ju ADHD så vi gör inget av det för han kan inte rå för det.
Medans pelle 11 år som inte har ADHD får rött kort och inte spelar nästa match. Bara för han har INTE ADHD utan klarar av att ta konsekvenserna av sitt handlande, eller ska Pelle med få en ny chans dagen efter?

I såna fall så special behandlas ju ett diagnos barn men inte barnet som har diagnos.

Så visst vi kanske gör fel som låter han ha det så här med ramar och konsekvenser både bra och dåliga.
I våran familj har det funkat fint fint, och även för den andra killen som spelade i samma förening för Rasmus.

Jag tycker liksom inte det är någon skillnad, man ska aldrig acceptera våld oavsett åler, att bara blunda och skylla på ADHD känns iaf i mina ögon löjligt.

--------------------
Stolt mamma till mina små grisar Rasmus 13 år Casper 8 år och våran lilla "bebis" Oscar 6 år


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Jenny2002Moderator
Bronsboomare


Reggad: 02:14
Inlägg: 22631
Hemort: Örby
Re: Ang diagnoser [Re: jenny81]
      #6762280 - 13:54 18/03/2011

Svar till:

Hur ser det ut för de andra killarna om man hela tiden skyller på att han har ju ADHD så vi gör inget av det för han kan inte rå för det.
Medans pelle 11 år som inte har ADHD får rött kort och inte spelar nästa match. Bara för han har INTE ADHD utan klarar av att ta konsekvenserna av sitt handlande, eller ska Pelle med få en ny chans dagen efter?





Men, Pelle som är 11 år och utan diagnos ska man väl kunna ställa normala krav på? Han borde kunna uppföra sig som vilken 11-åring som helst kan man tycka .
Men Kalle 11 år kanske bara är känslomässigt utvecklad som en 7-åring och helt saknar impulskontroll, är det verkligen schysst att ställa samma krav som på en 11-åring då? Skulle du bemöta en 7-åring som om att han hade varit 11? Skulle du kräva att en kille med bara 1 ben ska följa samma regler och spela på samma premisser som de andra?

På dig låter det lite som att du inte riktigt tror på att ADHD finns, utan att det mer handlar om dålig uppfostran? Det är bara att gratulera om din killes bekymmer är så milda att man kan "uppfostra bort" dem.

För de flesta är det så att de inte kan hejda sig när det dyker upp en situation där känslorna tar över och förnuftet inte hänger med. Att då ställa krav på att de ska lära sig vad det "kostar" att låta känslorna styra känns helt meningslöst då de saknar impulskontroll.

Sedan är så klart alla olika, din killes bekymmer yttrar sig kanske på ngt annat sätt, han kanske ändå har impulskontroll och förmåga att tänka efter före trots sin ADHD-diagnos och då kan man så klart lära sig att det står en dyrt att ge efter för negativa impulser. Men om man inte har impulskontroll så blir det bara dubbel bestraffning med långsiktiga konsekvenser .

Min 8-åring har ADHD och hon är väldigt begåvad och smart, hon är otroligt verbal och lillgammal och man glömmer lätt bort att hon bara är 8 år ibland. Samtidigt så är hon känslomässigt inte mer utvecklad än en 4/5-åring . Att resonera med henne är helt omöjligt när hon är i affektläge. Det enda som fungerar för oss när det brakar iväg är att ta bort henne från situationen (ex om hon sparkar på ytterdörren så drar vi henne bort så att hon inte når den, om hon skriker och stör familjen tar vi upp henne på sitt rum och stänger dörren) och låta henne vara tills hon lugnat sig.

Att tex ställa in ett planerat biobesök dagen efter för att hon var "dum" igår skulle inte ha någon annan effekt än att få henne att känna sig orättvist behandlad. Hon skulle inte förstå den konsekvensen utan bara bli frustrerad och ledsen. I vårt fall skulle det bara öka klyftan mellan henne och oss föräldrar. Andra kanske tycker det ser konstigt ut att vi går på bio med henne dagen efter att hon har ägnat 5-6 timmar åt att skrika det ena efter det andra åt oss samt slagit sönder taklampan på sitt rum. Men det handlar inte om daltande, det handlar om att hon är på den känslomässiga nivån att hon behöver få bekräftelse på att vi älskar henne ändå när saken väl är utagerad. När ngt är utagerat så finns det inte längre. Om vi skulle hålla fast vid saker och påminna henne om dem så skulle hon inte klara det, hon har redan väldigt mkt ångest över att inte vara som alla andra.

--------------------
Jenny, mamma till
Salma nov-02,
Lovisa feb-09 samt
Hedda & Sofia 29/9-10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | >> (Visa alla)



Extra information
0 registrerade och 6 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  NettanMalmö, Viv, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 13616

Hoppa till

Generated in 0.116 seconds in which 0.003 seconds were spent on a total of 15 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu