BB>Forum>Föräldrafrågor>Att mista ett barn Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1
stoffesfru
Veteran


Reggad: 01:31
Inlägg: 563
Hemort: Mörrum Blekinge
24 dagar
      #6823925 - 13:03 21/08/2014

Idag är det 24 dagar sen vi miste vår son i v19. Hade en uppluckrad livmoderstapp som bm sa att de kommer att få åtgärda tills nästa graviditet. har mått skit hela tiden men det har börjat bli bättre och bättre tills igår! Va på kk i lund för efterbesök och läste lite i min journal om förlossningen och där står INGET om livmoderstappen eller att jag hade en infektion utan att jag och mina anhöriga tagit beslut att avsluta graviditeten medicinskt på grund av att fosterhinnan trängt ut. Känner mig som en jävla mördare :'( nu känns det istället som att fanns det en chans för vår lilla Zander att överleva ? läkaren sa till oss innan han föddes att i och med infektionen så kunde de inte rädda vår son utan vi fick "välja" mellan att gå med honom och låta honom självdö i magen eller att föda honom där och då.. mår så jävla dåligt att jag seriöst just nu känner att jag förtjänar inte att bli gravid igen utan det är bättre att jag steriliserar mig. Vågar inte bli gravid igen eftersom de inte står något om livmoderstappen som gjorde att jag skulle få ett cerclage insatt till nästa graviditet. Tänk om detta gör att jag inte får någon hjälp alls nästa graviditet? alla dessa tankar gör mig galen. tycker så synd om min man förlossningen startade på vår bröllopsnatt 26/7 och vår vackra ängel föddes 28/7. saknar honom så de värker i mitt hjärta. vet inte hur jag ska överleva med alla dessa skuldkänslor. Vi har försökt bli med barn i 5 år och när jag äntligen fick på papper att jag hade pcos fick jag även godkänt en gastric bypas och vi va skyddade med kondom tills i mars i år då vi missade en kondom och då blev lille Zander till. Jag har aldrig varit så lycklig som den dagen då jag fick reda på att jag hade en liten pojke växande i mig. Vi va på rul dagen innan bröllopet och fick reda på kön och att allt va helt perfekt och vi hade en jättelivlig liten gosse som växte precis som han skulle. Allt såg så fint ut. och sen började helvetet när vi kom hem från bröllopet och skulle lägga oss fosterhinnan kasade ut och de blev akut till kk men någon ambulans ville de inte skicka utan jag fick snällt ringa en väninna


Förlåt för att inlägget är så rörigt men jag har så många tankar i huvudet som bara snurrar runt och jag får knappt rätt på tankarna själv

tack till er som orkar läsa <3


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1



Extra information
0 registrerade och 11 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  Viv, NettanMalmö, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 15676

Hoppa till

Generated in 0.02 seconds in which 0.002 seconds were spent on a total of 13 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu