BB>Forum>BarnfrÃ¥gor>Förlossningsberättelser Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1
ela84
Babyboomare


Reggad: 19:46
Inlägg: 10645
Hemort: I vårt fina hus i Kjula
1år sent å LÅNGT
      #6779737 - 12:33 08/06/2011 Bifogad (320 nedladdningar)

Kom på att jag skrev ner hur ja mindes förlossningen när Wendela va någon vecka.

Den 18 juni kom du lilla fantastisk tjej till oss.
Jag hade haft förverkar i ett par daga, men under torsdagen kom verkarna med 10-15min mellanrum, redan från tidigt på morgonen. Pappa hade besök av Simon och dem mekade med pappas traktor, medans jag satt mest i soffan å andades igenom verkarna. Jag lagade kycklinggryta och andades ännu mera, på kvällen skulle mamma och pappa åka till Maxi för att storhandla. Det var tungt och de gjorde ont, men inte kunde jag tro att någonting var på G, jag var ju inställd på att behöva gå över flera dagar. Men när vi kom till frukten, rättare sagt bananerna kände jag hur de började rinna nått längs benen, gud så pinsamt, jag har kissat på mig tänkte jag och ville inget hellre än hem och de fort. Sen tog de inte många minuter innan verkarna började kännas riktigt ordentligt, men jag hade inte vågat säja nått till pappa än. Stackars pappa sprang som en dåre och försökte få med sig allt på inköpslistan, utan att veta vad de var som hände, mer än att mamma hade ont.
När vi väl kom ut till bilen kopplade det för mig att de e nog vattnet som gått och sa det till pappa. När vi kom hem ringde jag till förlossningen som ville att vi skulle komma in för en kontroll, men barnmorskan förklarade att de allra flesta får åka hem och återkomma dagen där på. Mamma var helt säker på att bli hem skickad, så vi tog det lugn hemma i ungefär en timme. Eller lugnt och lugn, mamma fixade så ankorna hade mat och vatten kollade igenom väskan en sista gång. De gick ju inte så fort men de skulle göras.
När vi satte oss i bilen och började åka började verkarna bli mer intensiva och varje grop och vägskavank fick mamma att vika sig dubbelt . Vi parkerade i parkeringshuset för jag skulle bara gå, för att slippa att åka hem. Vi gick några meter och sen var mamma tvungen att stanna och andas lite, jag var fortfarande osäker på om vi skulle få åka hem eller inte. Pappa frågade vid något tillfälle om han skulle bära mig på ryggen, hahaha, undra hur de skulle ha gått till. När vi äntligen kom fram till förlossningen var vi tvungna att vänta en hel evighet innan någon kom och öppnade dörren, kändes d et som.
Vi fick komma in på ett undersökningsrum, för att se om förlossningen var igång eller om de var ett falsklarm. Mamma fick 2st dosor fastspända på magen, den ena mätte ditt hjärtljud och den ändra mätte styrkan å hur ofta verkarna kom. Barnmorskan konstaterade att de var vattnet som gått och att mamma var öppen 3cm. Jippi vi slipper att åka hem!
Vi fick komma in på ett eget rum vid 24 tiden med träd målade på väggarna. Vägen till rummet kändes lång och jag fick två verkar på vägen dit, om ja inte mins fel. Ett tag försökte mamma räkna de där förbaskade eklöven under verkarna, men gav upp de ganska fort och fokuserade istället på en skruv som satt på väggen. Om jag någon gång mer kommer in på de där rummet ska jag skruva ner den där skruven och spara, som minne. Mamma fick sitta på en pilatusboll och gunga lite, fast de var mest pappa som gungade åt mamma, medans jag mest satt och andades igenom verkarna. Tyvärr har mamma inte så mycket minna mellan bollgungandet och fram till krystverkarna, mer än att när det började göra ondare och andningen blev mer djup, det blev riktigt snörigt ibland och att jag grät några gånger av en blandning av smärta och glädje. Jag minns också att vi försökte kolla på filmen Horton, men jag minns inte mycket alls ifrån filmen kan ja lova. Andningen i lustgadmasken var så djup att det mest snörade i huvudet i mellantå. Snart är de inte långt kvar innan jag ska få träffa denna lilla underbara varelse som har terroriserat mig i nio månader. En timme innan de var dags och krysta var det personalbyte, morgonskiftet började. Den första barnmorskan var okay, men hon som hjälpte dig vårt lilla underverk till världen var så naturlig på nått sätt, helt underbar.
Vid det här laget hade mamma varit vaken i nästan 24timmar, utan att sovit middag, något jag alltig gjorde den senaste veckan (de var ju bäst att samla kraft tyckte kroppen, gissar jag på). Jag va så trött att jag somnade mellan verkarna med lustgasmasken på mig, något pappa tyckte såg så roligt ut. Men är man trött så är man och då får man ta alla tillfällen att vila lite.
Nu gjorde de vansinnigt ont, men på nått sätt var de som en befrielse att få börja krysta. Jag hade varit lite orolig över om jag skulle veta hur man krystade, men de där klarade kroppen av utan att jag behövde tänka på hur jag skulle göra. Pappa pushade på ordentligt och vi ”bröt arm” under hela tiden, de var något jag hade läst som skulle vara bra. När huvudet började synas kände mamma på dig , för första gången och ville se hur de såg ut, systern hämtade en stor spegel och mamma fick se en glimt av underverket. Massor med mörkt hår syntes. Nu är de nära! Barnmorska sa: Vid nästa verk kommer bäbisen. De går upp för mig att jag ska bli mamma på riktigt nu och utbrister just de: JAG SKA BLI MAMMA! med tårar i ögonen. Och jäklar så lätt de gick (tycker ja nu i efterhand). Nu var jag inte de minsta trött längre, adrenalinet hade slagit in under krystverkarna och jag skulle kunna springa maraton men foglåsningar utan problem.
Upp på bröstet kom de en slemmig klump och min första reaktion och fråga till barnmorska var: ska hon vara så här liten? Jag mins hur hon log vänligt mot mig, de få sekunderarna jag förmådde mig att släppa blicken från MITT barn. Barnmorskan lyfter upp denna fantastiska och slemmiga klump en liten bit över min mage så jag får de ett alldeles perfekt ansikte och vi konstaterar att de e en liten tjej. Pappa tar en bild och jag får tillbaka dig, vår Wendela på bröstet. Pappa tar några fler bilder innan han får klippa av navelsträngen. Strax därpå kom moderkakan ut, efter att barnmorskan undersökt den fick vi oss en titt på vart vår lilla bäbis hade bott, de var ju inte direkt nått slott, men du är en prinsessa ändå .
Nu var de pappas tur att vara trött. Efter att vi fått in den berömda brickan slocknade han, som en slagen hjälte bredvid sina tjejer. Medans den jag inte kunde släppa blicken från den vackra unge som jag hade i min famn. Du fick på dig lite kläder och en ”badmössa” och nu var de dags att amma, något som var lättare sagt än gjort. Du tyckte underläppen var så god att suga på att vi inte fick till de, men med hjälp av en tesked och mamma som mjölkade ut lite för hand fick du i dig lite iaf och de va ju gått, verkade du tycka.
Efter en stund åkte pappa hem till Douglas och en mer bekvämare säng, medans jag fortsatte att studera och gosa med dig vårat mirakel. Vid tiotiden rullades vi upp till BB avdelningen och där fortsatte vi att gosa, vilket vi gjorde under hela BB vistelsen förutom när du var tvungen att sola, vilket var rena helvetet, tyckte du. Pappa kom och hälsade på varje dag och mös med oss i några timmar.
De va så det gick till när du gjorde entré, från mammas synvinkel.

--------------------
Sandor

Och underbara Wendela 3,5år


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Annahz
Tungvrickare


Reggad: 20:21
Inlägg: 2304
Hemort: Valencia, Spanien
Re: 1år sent å LÅNGT [Re: ela84]
      #6780177 - 16:35 09/06/2011

Vilken fantastisk berattelse. Kanner igen sa mycket av det du skriver om krystvarkarna. Hon ar jattefin!!

--------------------
Tindra 10/10/08
Viktor 31/05/10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
ela84
Babyboomare


Reggad: 19:46
Inlägg: 10645
Hemort: I vårt fina hus i Kjula
Re: 1år sent å LÅNGT [Re: Annahz]
      #6780765 - 15:56 11/06/2011

Tack
Skrev de till Wendela å för att ja själv skulle komma ihåg

--------------------
Sandor

Och underbara Wendela 3,5år


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
jesslin
Järnboomare


Reggad: 07:49
Inlägg: 19229
Hemort: Mariehäll, Stockholm
Re: 1år sent å LÅNGT [Re: ela84]
      #6787692 - 06:38 19/07/2011

Jättefint skrivet. Och vilken godbit.

--------------------
Älskade Sofia 12/10-04 född 54 min efter BF.
Älskade Emilia 13/6-08 född 11 dagar före BF.


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1



Extra information
0 registrerade och 12 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  NettanMalmö, Viv, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 22832

Hoppa till

Generated in 0.04 seconds in which 0.002 seconds were spent on a total of 14 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu