BB>Forum>BarnfrÃ¥gor>Förlossningsberättelser Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1
Karin79
Ordmiljonär


Reggad: 13:34
Inlägg: 4595
Hemort: Forshaga, Värmland
När SELMA föddes
      #6764004 - 13:23 24/03/2011

Jag var beröknad enl ul till den 24/9, men trodde att bebisen nog skulle komma lite tidigare eftersom både hennes syskon gjort det. (Sofia 38+0 och Nils 38+5). De sista dagarna av graviditeten längtade jag helt otroligt efter att lillan skulle komma ut. Vill snosa bebis, och var dessutom riktigt trött på att vara gravid. Mådde illa och hade ont i bäckenet.

Jag ville i första hand ha en vaginal förlossning utan medicinsk smärtlindring. Jag var också sugen på att hinna fram till förlossningen, vilket jag inte gjorde när sonen föddes.

Så kom då den stora dagen! Jag mådde som vanligt under morgonen och förmiddagen. Vi packade in oss i bilen vid 11-tiden och åkte iväg på barnens dans. Efter dansen skulle jag hämta lite kläder hos en kompis, och där, på väg ut till bilen kom första värken! Jag sa dock ingenting ifall det skulle visa sig vara falskt alarm. Klockan var 12:30.

Efter dansen skulle maken och barnen handla lite, men jag valde att sitta kvar i bilen. Det kommer flera värkar och jag tänker: Hoppas, hoppas att det blir bebis! Ber till Gud att värkarna inte ska avta.

När familjen kommer tillbaka till bilen vill de åka till en annan affär, men jag besrämmer att vi åker hem. Sedan går min och makens version i sär lite. Jag har ett minne av att jag berättade att det nog var på G, men det förnekar han att jag gjorde . Enligt honom så sa jag ingenting förrän han frågade mig rakt ut om jag hade värkar. Vi bestämmer oss för att åka hem och hämta väskan och MVC-journalen för att sedan lämna barnen hos svärföräldrarna och fortsätta till sjukhuset.

Värkarna kommer nu med 2-6 minuters mellanrum. Jag ringer förlossningen och de hälsar att vi är välkomna in. Medan vi åker tilltar värkarna i styrka oh jag koncentrerar mig på att andas lugnt.

Ca kl 13:40 lämnar vi av barnen hos svärföräldrarna. Det känns riktigt skönt att inte ha dem med i bilen längre. Ville helst inte börja skrika när de satt i baksätet.

Kl 14:00 Vi kommer in på förlossningen. Jag är öppen 3 cm och blir lite besviken. Hade hoppats på mer. Värkarna kommer regelbundet med 3 minuters mellanrum. Barnmorskan är trevlig och försöker småprata med mig, men jag är är inte särskilt sugen på det. I vanliga fall är jag väldigt pratsam, men nu ville jag bara vara tyst och andas.

Kl 14:30 Jag är sugen på att bada, men eftersom de håller på att städa badrummet så blir det dusch istället. Åh, det var riktigt skönt att duscha! Efter en stund tilltar värkarna i styrka, och jag vill nästan börja krysta. Resonerar med mig själv att "Nu får jag lugna ner mig! Det var ju inte öppet mer än 3cm!" Står och sjunger för mig själv i duschen för att lugna ner andningen. (Hihi! Tänk om någon hörde mig! )

Kl 15:00 Slutar ducha och går in till förlossningsrummet där maken väntar på mig. Har riktigt ont, och känner att om jag ska klara av det här så vill jag ligga i bádet en stund. Ringer på barnmorskan för att fråga om badkaret är färdigstädat nu.

Precis när barnmorskan kommer in får jag en rejäl krystvärk, och får hoppa upp i sängen för undersökningen. Barnmorskan berättar att hon behöver inte känna efter hur pass öppen jag är, för barnen är nämligen på väg ut NU. Hon öppnar dörren och ropar på förstärkning.

Jag hade bestämt i förväg att jag ville stå på alla fyra när bebisen skulle ut, men det funkade inte alls. Blev jätteyr och fick lägga mig på sidan. Har väldigt intensiva värkar och ropar bl a "Magnus, HJÄLP MIG" till maken som står bredvid, och "Det gör så ONT" till barnmorskan.

En lite konstig sak var att barnmorskan trodde att vattnet redan hade gått, men jag hade då inte märkt något. Barnmorskan funderar på om det sipprat ut när jag duschade. Men så, mitt i en krystvärk säger splash och vattnet stänker på allt och alla i närheten Kort därefter är hon ute, vår underbara lilla SELMA. Efterlängtad dotter och lillasyster. Född 11/9 2010 kl 15:22.

Jag är väldigt nöjd med min förlossning. Tycker att den gick snabbt och smidigt. Från första värken tog det knappt 3 timmar, och jag var inte i behov av medicinsk smärtlindring.

SELMA Karin Elisabet
Vikt: 3290g.
Längd: 49cm
Född i v. 38+0

--------------------
Sofia 031215 Nils 070211 Selma 100911
http://www.bakbokmat.wordpress.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: När SELMA föddes [Re: Karin79]
      #6764018 - 14:25 24/03/2011

Wow vilken förlossning!! (Och självklart grattis till lilla Selma)
Att det gick så fort och var så smidigt
Lustigt med vattnet :P

Jag har bara varit med om en förlossning, men när det kommer till tankar kring den innan man befinner sig mitt i så blir det väll nästan aldrig som man tänkt sig, eller?
Jag tycker att du gjorde ett kanonjobb!

Kram!

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
cecott
Veteran


Reggad: 16:40
Inlägg: 580
Hemort: Trelleborg
Re: När SELMA föddes [Re: TuvisMamma]
      #6764020 - 14:32 24/03/2011

Shit vad fort! Och vad bra du skrev. grattis till tjejen!

--------------------
Min stolthet Sebastian föddes 23/12 -05
Bonuspojke Wille
Mina underbara tvillingar Isabelle och Kian föddes 1augusti!


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Flowie
Järnboomare


Reggad: 23:28
Inlägg: 15620
Hemort: Karlstad
Re: När SELMA föddes [Re: Karin79]
      #6765230 - 17:00 30/03/2011

Vilken härlig berättelse Skönt att det gick så fort o smidigt men att du ändå hann in denna gång

--------------------
Kevin - 2003
Leo - 2005
Emelie - 2011


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Karin79
Ordmiljonär


Reggad: 13:34
Inlägg: 4595
Hemort: Forshaga, Värmland
Re: När SELMA föddes [Re: Karin79]
      #6765954 - 18:18 03/04/2011

Tack för era kommentarer!

När jag var på efterkontroll så frågade jag barnmorskan om det där med vattnet. Hon trodde att hinnorna hade gått sönder innan vattnet rann ut. Det kan tydligen bli så om barnets huvud lägger sig ivägen som en "kork". När Selmas huvud åkte längre ner kunde vattnet rinna ut.

--------------------
Sofia 031215 Nils 070211 Selma 100911
http://www.bakbokmat.wordpress.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1



Extra information
0 registrerade och 6 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  NettanMalmö, Viv, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 23109

Hoppa till

Generated in 0.047 seconds in which 0.001 seconds were spent on a total of 14 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu