BB>Forum>BarnfrÃ¥gor>Förlossningsberättelser Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1
lurifax
Veteran


Reggad: 17:23
Inlägg: 698
Hemort: Göteborg
Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst!
      #6718685 - 21:58 24/10/2010 Bifogad (502 nedladdningar)

Har skrivit ihop berättelsen som jag minns den för tillfället.
Mycket kan vara felstavat och/eller meningar som inte tycks hänga ihop. Detta för att jag skrivit ner det som jag minns det och ej gått igenom det/ändrat.
Skall sätta mig och gå igenom alltihop, men inte idag
Önskar en trevlig lässtund! Jag hade haft en del förvärkar från och till i några dagar. Krämpor hade jag haft under hela graviditeten men det var egentligen inget att klaga över, även om jag gjorde det för uppmärksamhet skull.

23 eller 24 september
Några dagar innan förlossningen hade jag haft förvärkar som gjorde ondare, nästan krampade, och när tjejen rörde sig inne i magen medan värken höll i gjorde det förbaskat ont. Jag var hos barnmorskan samma dag som detta hände och hon vifftade först bort det och sade ”Sådana värkar kan man ha flera veckor innan förlossningen, så det är inget att oroa sig för”. Men när de inte slutade och värk efter värk efter värk kom började hon titta lite märkligt på mig och sade sedan ”Du skall väll inte föda barn nu? Jag råder dig att åka hem och vila”.

28 september
Jag satt på jobbet med en kund i telefonen när jag plötsligt kände av en utav dessa förvärkar. Jag fick anstränga mig så att kunden inte skulle fråga vad jag höll på med, detta gjorde nämligen ganska ont. Efter att ha fått några sådana värkar bestämde jag mig för att gå hem. Klockan var då 10 på förmiddagen.
På vägen hem gick jag förbi en affär där de säljer barnvagnar. Jag kom på att vi var tvungna att beställa nya delar till vår vagn. Jag hade inte längre några värkar men tog det väldigt lugnt, ifall de skulle komma tillbaka. Jag gick också förbi affären och handlade. Kände att jag inte orkade laga någon mat så det blev färdig rätt i mikron och choklad. Jag tänkte nämligen på det min bästa vän hade sagt om sin andra förlossning att hon skulle köpa en chokladkaka och ha med sig, sen hade hon kommit på att hon faktiskt var värd en hel chokladask. Jag tog efter hennes exempel, fast minus chokladasken.
Av någon märklig anledning kände jag på mig att det kanske var nära. När jag väl kom hem tog jag även bilder på magen och letade upp pappret som visar vilken blodgrupp man tillhör ( detta hittade jag inte när det väl var dags att åka in, då hade jag lagt det på ett annat ställe). Sedan bänkade jag mig framför tv:n. Jag hade bara en tanke i huvudet: vila.

Klockan 21.30 kom den första värken. De kom regelbundet på en gång och höll i sig från 1min och 30sek till över 2 min med allt från 7-10 min mellanrum. De gjorde inte ont och jag trodde att detta bara var förvärkar och inget att bry sig om. Jag knatade i alla fall in på babyboom och gjore ett inlägg om detta varpå någon svarade och sade att jag skulle ta två alvedon och om värkarna försvann var det inte på gång. Jag tänkte på det barnmorskan hade sagt om detta, och jag kände på en gång en slags besvikelse om det inte skulle vara på riktigt men att ha ont i onödan var inget jag var intresserad utav så jag slängde i mig två stycken. Värkarna fortsatte och jag satt nu klistrad framför datorn och läste på om dessa värkar. Allt stämde in. Min sambo satte sig bredvid och började klocka. Det var samma som innan.
Jag fick nu en känsla av att detta var på riktigt och sprang in i badrummet och började packa BB-väskan (det hade jag ännu inte gjort i och med att det var över 3 veckor kvar innan bebis skulle komma) och började tvätta kläder. Värkarna höll i sig hela tiden och jag kände inte av någon verkan från alvedonen. Min sambo kom in och började skratta åt mig, han tyckte inte att jag var klok.
Här är det lite suddigt.
Jag tror att min sambo säger åt mig att gå och lägga mig för jag kommer behöva krafterna, ifall det nu var på gång. Efter ett tag gjorde jag som han sade. Jag lyckades somna men vaknade nu vid varje värk. Efter att ha somnat om och vaknat på nytt ett par gånger kunde jag inte längre somna om. Det gjorde för ont. Jag minns att jag låg och kved och hade svårt att ligga still. Tillslut gick jag upp och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Hur gör jag nu?
Hur var det man skulle andas?
Mina tankar gick till min sambo och jag tänkte att han nu skulle få hjälpa mig att massera där det gjorde ont. Det strålade ren smärta längs yttersidan av båda låren ner mot marken, i ryggen och nedre delen av magen. Alltså gjorde det ont på fler ställen än vad man har händer.
Jag försökte väcka honom men han svarade då att han behövde sova och att jag också skulle försöka sova. Jag lade mig bredvid honom men nu gjorde det så ont att jag absolut inte kunde ligga still. Här någonstans säger han ”Ligg still och var tyst!”. Jag blev ledsen och klev upp.
Jag vankade runt, runt, runt i lägenheten och masserade mina ben och mage. Detta gjorde jag ett tag tills jag kom på att jag kunde duscha och att detta faktiskt kunde hjälpa mot smärtan.

Jag placerade en pall i badkaret som jag satte mig på, riktade strålen mot magen och masserade mina ben vid varje värk. Jag kunde nu inte vara tyst utan började låta så fort det satte igång. Jag vet inte alls hur länge jag satt där men det hjälpte med det varma vattnet så jag hade inte bråttom därifrån.

Efter ett tag får jag nog, har för mig att jag mådde illa och var varm av ångan.
Här är det också lite suddigt.
Jag kommer i alla fall ur badkaret, värkarna är i full gång. Här någonstans går slemroppen. Jag går in i sovrummet och försöker väcka min sambo ”Slemproppen har gått nu” säger jag. ”Ja men det är lugnt, jag behöver sova. Detta kommer ta flera timmar och du vill väll hellre ha mig alert och vaken på sjukhuset än här?” svarar han. Jag minns inte hur jag reagerar.
Nu börjar jag gråta och går omkring i lägenheten. Att sitta still gör för ont. Jag lyckas skriva några rader till min bästa vän och förklarar att slemproppen gått.

Jag går in och försöker få upp min sambo. Det gör väldigt ont och jag behöver hans stöd, men han kliver inte upp. Jag blir ännu mer ledsen, gråter väldigt mycket. Smärtan tar över allt mer och jag känner mig oerhört ensam. Vi börjar bråka. Han förstår inte att jag behöver honom. Jag minns inte när vi började bråka om just detta, men bråka gjorde vi. Jag försökte få honom att förstå att jag behövde hans hjälp medan han försökte få mig att förstå att han behövde sova för att samla krafter. Han förstod inte att förlossningen hade börjat på riktigt.

Jag går ut i vardagsrummet och försöker klara varje värk själv. Jag får för mig att ringa förlossningen. Klockan är nu 04. Hon som svarar förstår mig, hon säger att jag kan komma in om jag vill. Hon frågar också om hon skall prata med min sambo och ge honom tips på vad han kan göra för mig, men när jag räcker över telefonen till honom lägger han på. Jag känner att det lilla hopp jag hade försvann. Mitt i allt kaos blir värkarna allt kraftigare. Jag gråter.
Här blir det suddigt.

Befinner mig i vardagsrummet och smsar en kompis och frågar om hon kan komma. Hon tar allt jag säger på allvar och vi smsar ett bra tag. Vid varje värk blir jag tvungen att lägga ifrån mig allt jag gör och resa mig upp, gå omkring och massera som en galning på benen. Min sambo kommer. Nu gör det så ont att jag inte längre kunde gråta.
Suddigt även här.

Jag smsar fortfarande med min vän och hon har nu ringt upp förlossningen för att höra med dem. Hon vill skicka en ambulans men jag säger nej. Hon säger att jag har förlossningsvärkar och att jag måste åka in. Jag ber henne att ta det lite lugnt men känner även att det skulle vara rätt skönt att få åka in. Min sambo påpekar att jag sitter i handduk och att det skulle vara bra om jag tog på mig kläder. Jag ringer upp förlossningen. Klockan är nu 07. Jag får prata med en barnmorska och hon hjälper mig att andas genom varje värk. Hon får upprepa mitt namn ett antal gånger och få mig tillbaka till andningssättet. Hon säger att jag skall åka in. Jag vänder mig nu till min sambo och säger ”Nu åker jag”.

Jag sitter i soffan och svarar så gott jag kan på min kompis sms. Hon hade även ringt några gånger man jag har inte kunnat prata då värkarna blivit totalt olidliga. Min sambo tar över.

Han går in i badrummet och letar upp kläder jag skall ha på mig, Han hjälper mig klä på mig allting. Han ringer en taxi. Han hjälper mig när jag får värk, håller i mig så att jag inte ramlar ner på golvet.
Nu känner jag hur bebisen börjar trycka neråt och jag står i hallen och försöker ta på mig skorna!

Han leder mig ut till taxin. Taxichauffören såg måttligt road ut när jag satt i baksätet och skrek av smärta. Varje sväng och gupp gjorde ont. Allt gjorde ont.
Han kör fram till dörren och min sambo hjälper mig ut. Han hämtar en rullstol men när vi kommer in hittar vi inte till förlossningen. Han går in någonstans till höger för att fråga efter vägen och då kommer det en kvinna och frågar om jag skall till förlossningen. Jag lyckas nicka mellan tårarna och värkarna. Jag försöker få fram att min sambo är någonstans och skall komma snart men jag får inte fram ett ljud, det gör för ont. Hon tar tag i rullstolen och kör iväg mig in i en hiss. Det enda jag kan tänka på är att min sambo inte är med mig och blir en aning vettskrämd. Men i sista sekund kommer han in i hissen och den där kvinnan försvinner.

Vi kommer till förlossningen och barnmorskan Anette möter mig med ett ”Är det du som är *****?” Jag nickar. Hon kör in mig i förlossningsrummet och hjälper mig upp på sängen. Ctg:n sätts på. Hon ger mig lustgasen och förklarar hur jag skall göra. Jag drar i mig några andetag och känner hur det börjar gunga. ”Neeeeeej!!!” Skriker jag. ”Jo! Ge det tre värkar och det kommer bli din bästa vän” Säger Anette. Jaha, tänker jag. Jag ger det tre värkar och gissa vad? Jag är fast!

Kläderna av – på med den fina sjukhusdräkten. Jag ligger och drar i mig gasen för fulla muggar. Det finns inget mellanrum mellan värkarna. Hon har nu kollat hur öppen jag är och hon vänder sig till mig och min sambo och säger ”Du är ju öppen hela 6 cm!!”. Min sambo blir jätte förvånad. ”Oj, det gick fort” får han ur sig. Själv känner jag bara ren lättnad. All denna smärta är inte förgäves. Här vill hon sätta en sond på bebis huvud och jag har inte mycket att säga emot. Får även reda på efteråt från J att hon tog vattnet i samma veva.
Suddigt.

Här har jag några minnesbilder av att sitta på pallen, byta ställningar i sängen från ligga på rygg till att stå på knäna och hänga på sängkanten (som höjts). Det är ett väldans mycket papper som går åt under mig då hon byter detta för fulla muggar. Jag har inte så bra koll, allt går så fort och allt gör så ont. Någonstans frågar jag efter bedövning och hon säger nej. Jag är snart i mål. Hon frågar om jag vill bada och jag svarar ja. Hon hinner inte mer än tappa upp badet innan hon säger ”Nähe, det hann du inte heller med, nu kommer bebisen”.

När jag satt på pallen slutade värkarna komma med det tempot som det var innan och jag frågar varför. Då får jag höra att kroppen hämtar krafter inför den stora finalen. Då blir jag irriterad och skriker ut ”Ge mig en jävla värk!!!” Dom skrattar.

Det enda jag kan minnas (utöver allt jag berättat hittils) är att jag håller J:s hans i ett krampaktigt grepp och använder honom vid varje värk. Jag pressar på allt jag kan och han håller emot. Tillslut säger han ”Vi får hitta ett annat sätt för dig att pressa, du är för stark för mig”. Han säger något om adrenalin och jag försvinner in i en värk.

Nu börjar jag krysta men barnmorskan säger åt mig att det inte är dags riktigt än. Jag skulle vänta lite. Andas andas andas. Jag har svårt att släppa krystvärkarna men det går. J säger åt mig att andas och jag lyssnar på honom.
Nu plötsligt går jag in i ett slags trans. Eller, det kanske jag har varit i ett tag. Jag vet ärligt talat inte. Men nu kommer mitt arbete upp inför mina ögon och jag har svårt att greppa vad som är vad och var jag är, det enda jag känner är värkar och smärta och att bebisen trycker på och Js röst som säger åt mig att andas, och jobbet. Hmm?

I alla fall.
Anette ber mig nu att lägga mig på rygg (nu har någon annan barnmorska kommit in, någon jag inte alls gillar) och ta upp mitt högra ben, lixom greppa det med högra handen. Jag blir osäker på om jag får krysta men när krystvärken kommer hör jag hejjarrop istället för andas. Jag tolkar detta som ett klartecken och pressar på. Jag verkligen känner bebisens huvud pressar neråt vid varje värk. Jag blir lite rädd men Anette säger på en gång ”Bli inte rädd”, så det lägger jag ner. Hon frågar mig om jag vill se bebisens huvud och jag svarar ja. J får också se.


Jag vet inte efter hur många krystvärkar hon kom ut, men ut kom hon och jag minns att jag inte såg om det var en pojk eller flicka (Anette höll bebisen på ett sådan sätt) så jag frågade och då fick jag både se och höra att det var en liten flicka! Hon lades snabbt på mitt bröst och jag tyckte med en gång att det var den vackraste lilla varelse jag någonsin skådat. J satt bredvid och log. Det var bråttom med att få igång amningen och efter lite trassel så lyckades vi få dit henne. Hon ammade!

Inte långt därefter var det dags för moderkakan att tryckas ut. Det kändes knappt. Hon visade upp den (för att jag ville se) och så pratade hon lite om den. Minns inte vad hon sade.

Jag koncentrerar mig nu enbart på den lilla som låg på mitt bröst. Nu var det dags att pressa på magen för att få livmodern att dra ihop sig. Många försök gjordes och efter ett tag fungerade det. Papper efter papper byttes och blod rann. Jag fick gå på toaletten några gånger, det var ingen lätt match!

Nu ligger jag på sängen med tjejen på mitt bröst och barnmorskorna har lämnat oss. Här får vi lite egen tid och vi hinner till och med skicka några sms. Jag får ett samtal från min bästa vän, som lyckades tajma födseln med 5 min. Jag brister i gråt när jag pratar med henne, allt släpper och vi gråter tillsammans.

Eftervärkarna gör förbannat ont. Jag får och mediciner.

Nu är det dags att åka ner till BB. När vi kommer in på rummet gör det så ont att jag skriker. Plötsligt kommer det in en hel drös med barnmorskor och de kallar på läkare. Han kommer in i rummet och känner efter, de pratar om något som de kallar blåmärke, men inget sådant hittas och doktorn försvinner iväg. Smärtan håller i (känns som en värk). De får bråttom med att skicka upp mig till förlossningsrummet igen och där sticker de in smärtstillande rakt in i benet och nytt dropp hängs upp. De klämmer på magen och det sprutar då blod. Jag är yr och mår inte alls bra. Det gör fortfarande ont. Efter ett tag försvinner smärtan allt mer och några timmar senare får jag åka ner till BB. (Det som hände var att livmodern krampade och vägrade dra ihop sig). Eftervärkarna hade jag flera dagar efteråt och detta fick jag äta smärtstillande till. De påpekade om och om igen om att det var märkligt att jag hade sådana värkar i och med att jag var förstagångsföderska.

Hon kom kl 10.03
Vägde 2141 g.
Var 44 cm lång.

Jag förlorade över 1 liter blod och vi fick ligga kvar på sjukhuset i 6 dagar för att vara säkra på att lilltjejen gick upp i vikt och inte råkade ut för gulsot. Jag fick på 5e dagen två påsar blod och efter det mådde jag mycket bättre.

Nu mår vi dunder och min lilla tjej ökar i vikt samtidigt som hon växer så det knakar.
Kan ju lugnt säga att detta är det absolut mäktigaste jag vart med om! WOW!

--------------------
Tuvali 100929


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Annahz
Tungvrickare


Reggad: 20:21
Inlägg: 2304
Hemort: Valencia, Spanien
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: lurifax]
      #6718828 - 11:21 25/10/2010

Oj! Du lat valdigt pigg nar jag pratade med dig for att ha gatt igenom allt det dar! Har J last din fl-berattelse? Han borde nog gora det! Saga ar jattefin! Du har varit superduktig!!

--------------------
Tindra 10/10/08
Viktor 31/05/10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
_smulan_
Tungvrickare


Reggad: 00:10
Inlägg: 2520
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: Annahz]
      #6718959 - 17:09 25/10/2010

jag känner hur tåtarna växer i ögonen på mig, själv fattar jag inte att jag ska gå igenom en tredje förlossning. Är mer nervös nuuu än vad jag var med de andra!!

Stoooort grattis och jättebra skrivet
kramkram

--------------------
Lycklig 3 barnsmamma


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
alberta77
Chattoman


Reggad: 15:44
Inlägg: 3956
Hemort: Borås
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: lurifax]
      #6718976 - 18:39 25/10/2010

Jättebra berättat! Söt liten en med

--------------------
Felicia(040813)Vincent(051231)Molly(081017)Stella(110117)


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
khrullet
Chattoman


Reggad: 15:53
Inlägg: 3102
Hemort: Umeå
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: alberta77]
      #6720698 - 00:40 31/10/2010

Jättebra skrivet. Minns att jag jobbade natt den natten din förlossning drog igång, och jag var en av dem som svarade på dina inlägg.

Saga är en jättesöt lite bäbis

--------------------
Kim 031028
Vilda 051215
Damien 110215
Esmee 121005


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
hannaq
Nykomling


Reggad: 12:13
Inlägg: 15
Hemort: stockholm
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: khrullet]
      #6745122 - 13:22 14/01/2011

Grattis till Barnet! och tack för att du delade med dig. Det som förvånade mig mest är att jag inte var beredd att eftervärkarna efter andra förlossningen skulle vara värre. De säger att det blir värre för varje barn man föder.

Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Karin79
Ordmiljonär


Reggad: 13:34
Inlägg: 4595
Hemort: Forshaga, Värmland
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: hannaq]
      #6752346 - 23:09 11/02/2011

Oj, vilken berättelse! Du var verkligen stark. Synd att sambon inte stöttade dig mr när ni var hemma. Förrsten, heter dottern Saga eller Tuvali?

Stort grattis!

--------------------
Sofia 031215 Nils 070211 Selma 100911
http://www.bakbokmat.wordpress.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Annahz
Tungvrickare


Reggad: 20:21
Inlägg: 2304
Hemort: Valencia, Spanien
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: Karin79]
      #6753085 - 15:14 14/02/2011

Hon dopte om dottern till Tuvali!

--------------------
Tindra 10/10/08
Viktor 31/05/10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Karin79
Ordmiljonär


Reggad: 13:34
Inlägg: 4595
Hemort: Forshaga, Värmland
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: Annahz]
      #6753662 - 09:41 16/02/2011

Ok, då förstår jag.

--------------------
Sofia 031215 Nils 070211 Selma 100911
http://www.bakbokmat.wordpress.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: Annahz]
      #6764025 - 14:49 24/03/2011

Svar till:

Oj! Du lat valdigt pigg nar jag pratade med dig for att ha gatt igenom allt det dar! Har J last din fl-berattelse? Han borde nog gora det! Saga ar jattefin! Du har varit superduktig!!




Jag var jätte pigg! Hela den dagen var jag superpigg!
Haha, nej nej nej.. Han kommer aldrig lägga ner hela 2 minuter på att läsa detta. Det handlar ju om någon annan än honom själv. Jävla odugling till karl!!
Tack, kändes rätt bra!
Och du. Du var den enda jag grät tillsammans med.

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: _smulan_]
      #6764026 - 14:50 24/03/2011

Svar till:

jag känner hur tåtarna växer i ögonen på mig, själv fattar jag inte att jag ska gå igenom en tredje förlossning. Är mer nervös nuuu än vad jag var med de andra!!


Stoooort grattis och jättebra skrivet
kramkram





Jag hoppas din förlossning gick bra!

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: alberta77]
      #6764027 - 14:50 24/03/2011

Svar till:

Jättebra berättat! Söt liten en med




Tack! Haha, visst är hon

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: khrullet]
      #6764028 - 14:52 24/03/2011

Svar till:

Jättebra skrivet. Minns att jag jobbade natt den natten din förlossning drog igång, och jag var en av dem som svarade på dina inlägg.

Saga är en jättesöt lite bäbis





Ohhh!!! Häftigt!! Jag minns än idag när jag satt och skrev inlägget och när jag fick svaret.
Tänka sig att hon var påväg!
Tack!!

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: hannaq]
      #6764029 - 14:54 24/03/2011

Svar till:

Grattis till Barnet! och tack för att du delade med dig. Det som förvånade mig mest är att jag inte var beredd att eftervärkarna efter andra förlossningen skulle vara värre. De säger att det blir värre för varje barn man föder.




Ja, precis. Det var därför de var så förvånade över att jag hade lika ont vid eftervärkarna som vid krystvärkarna, i och med att detta var mitt första barn.
Men du, jag säger bara såhär: Bring it on!

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TuvisMamma
Medlem


Reggad: 11:47
Inlägg: 66
Re: Min förlossningsberättelse - Sagas ankomst! [Re: Karin79]
      #6764031 - 14:56 24/03/2011

Svar till:

Oj, vilken berättelse! Du var verkligen stark. Synd att sambon inte stöttade dig mr när ni var hemma. Förrsten, heter dottern Saga eller Tuvali?

Stort grattis!




Han missade 7 timmar av sin dotters förlossning och jag fick jobba ensam i 7 timmar.
Det var ett helvete. Faktiskt.
Jag bytte namn på henne ganska så snabbt efter att jag kom hem och flyttade ifrån aset.
Numera heter hon Saga Tuvali med tilltalsnamn Tuvali.

Tack!!

--------------------
Tuvali 100929 kl 10.03, 2141g och 44 cm.
http://finatuvali.blogspot.com


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1



Extra information
0 registrerade och 5 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  NettanMalmö, Viv, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 26993

Hoppa till

Generated in 0.117 seconds in which 0.001 seconds were spent on a total of 14 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu