BB>Forum>BarnfrÃ¥gor>Förlossningsberättelser Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1
Delfinen2
Silverboomare


Reggad: 19:06
Inlägg: 26186
Hemort: Sundsvall
Sophies entré till världen
      #6689490 - 16:22 04/08/2010 Bifogad (469 nedladdningar)

Sådär ja, nu ska jag försöka få till den här förlossningsberättelsen med..

Hade pinats med en del sammandragningar ett bra tag innan utgångsdatum. Men alltid samma visa, de var inte starka och avtog efter ett natts sömn. Så kom det magiska datumet 14 juli, när h*n ju faktiskt skulle komma. Men icke, inget, nada. Men det gjorde mig inte allt för mycket. Hade h*n inte mage att komma innan så kunde h*n gott vänta till min födelsedag den 17 juli Den 15 juli däremot så började mina värkar komma med 6 minuters mellanrum. Vi ringde in till förlossningen och hon sa att jag inte fick vänta hemma för länge eftersom jag ska ha dropp.. Snart äntligen skulle vi ha våran lilla nya medlem här.. Men allt eftersom kvällen gick så blev det längre och längre mellan dock kändes dom mer och mer men inget som jag inte klarade av. *suck* Min födelsedag flöt på rätt bra, jag hade fortfarande värkar som kändes men jag klarade fortfarande av dom rätt bra. Natten mot den 19e däremot var inte rolig, Jag hade så ont av värkarna så det kändes som om jag skulle gå av på mitten varje gång. Var till barnmorskan på förmiddagen och bad henne göra en koll eftersom jag blött lite på natten. Tappen var då nästan helt borta och väldigt mjuk.. Kändes som en riktig seger vill jag lova. Allt eftersom hon var där och pillat så började det kännas mer och mer. Var till stan med min far efteråt för att hämta vagnen och handla hem lite mat då kylen gapade tomt.. Efter det gick jag hemma och väntade, stod och pratade med grannarna som var mer nervösa än mig för vad som komma skulle.. Lämnade barnen hos grannen runt 20 på kvällen, då jag kände att jag inte klarade av att vara hemma längre, smärtan var obeskrivlig.. Så vi åkte in tyvärr så fick jag en barnmorska som jag på en gång inte alls tyckte om. Vi låg en stund med ctg och värkarna kom med ca 10 minuter mellan men var super starka. Hon frågade om jag hade ont, ja sa jag.. Annars hade jag inte åkt in. Det syns fick jag till svar.. Och sen att vi skulle åka hem och jag skulle knapra alvedon och lägga mig i ett varmt bad. Inget hade då hänt.. Var fortfarande lika som på morgonen. Så vi åkte hem igen, och gubben försökte få lite sömn ifall det skulle bli att vi åkte inte senare. Själv försökte jag göra allt för att få sova mellan värkarna, men det gick inte. Jag ville bara få bort smärtan lite lite..
Klockan 04 åkte vi in igen för då var jag helt borta av smärtorna som var vid varje värk. En ny barnmorska, var då där. Det hade inte hänt särskilt mycket mer dock så jag fick 2 citodon och sen fick vi gå till hotellet för att se om jag kunde slappna av och sova en stund. Men de där tabletterna måste det ha varit något fel på för inte tusan tog de bort något av smärtan vid varje värk. Klockan var väl runt 07 när jag bröt ihop totalt. Ringde till förlossningen och frågade om de inte borde ha börjat värka om det skulle fungera, och jo det borde det ha gjort. Efter det samtalet kom mina tårar. Smärtan var olidlig. Kan tänka mig att det kändes som att jag fick ett gäng knivar instuckna i magen vid varje värk. Vi knatade bort till förlossningen igen och vem var då där och tog emot oss, jo den första barnmorskan vi hade.. Vilket troligen fick mig att börja grina ännu mera.. Hon blev en helt annan person då hon såg mig den här morgonen. Halv 9 är klockan och hon visar in oss på ett förlossningsrum direkt, sätter ctg och faktiskt så kommer värkarna tätare nu. Efter lite rådfrågan från en äldre kollega så ger de mig lustgas, och då kom jag till himlen, jag klarade till och med av att slumra till mellan värkarna som kom allt tätare. Lustgasen blev min allra bästa vän. Det blev tal om att ta hål på hinnorna oxå för att sätta fart på det hela lite bättre, men de ville höra med läkaren först eftersom min lilla låg väldigt högt upp fortfarande. Dock hann de inte så långt, för mitt i allt så formligen kaskadspyr jag. (första gången jag gjort det under en förlossning) Och efter nån timme säger jag åt karln att ringa in dom för jag måste krysta. Barnmorskan känner efter och säger att jag absolut INTE får krysta, jag är inte öppen tillräckligt, hinnorna tas iallafall där någonstans och lillen har bajsat i magen, men h*n mår bra. Sen kommer de där INTE hela tiden, Och jag börjar tycka väldigt illa om henne igen... Hur lätt är det att inte krysta när hela kroppen säger att du ska krysta?!?? Fy tusan, den här förlossningen var som en riktig mardröm. Jag är riktigt förbannad på båda barnmorskorna som nu befinner sig där inne med mig. De vill flytta på mig hit och dit för att jag lättare ska kunna öppna mig så jag kan börja krysta sen, Jag ska ligga på ena sidan och sen den andra, helst vill de att jag ska stå på knä mot sänggaveln för då skulle visst krystkänslorna försvinna. Jag vet att dom sa åt mig att ställa mig så men jag tror inte att jag gjorde det. Jag har inga klockslag i huvudet men eftersom liten fortfarande låg högt upp fast de tagit hål på hinnorna så krystade jag för kung och fosterland utan att det hände något. Vid ett par tillfället sa jag åt dom att "hämta en tångjävel och dra ut ungen" för jag tänkte minsann inte försöka något mer nu. Dom hade säkert jätte kul åt mig där inne.. Så kom den då, den lille skitungen som inte ville ut i den här världen och som pinade mamma så in i norden. Den 20 juli, som de flesta hade röstat på här inne dagarna innan. 12,35 var det magiska klockslaget, och jag som ju var bombsäker på en kille fick mig en långnäsa.. För det var en flicka till, en liten Sophie på 3710 gram och 53 cm...
Det svåraste och det absolut värsta jag gjort i mitt liv. Men ååå så underbar hon är...
Värt allt och 1000 gånger om..

--------------------
Mamma till 5


Ändrad av Delfinen2 (16:31 04/08/2010)


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
alberta77
Chattoman


Reggad: 15:44
Inlägg: 3956
Hemort: Borås
Re: Sophies entré till världen [Re: Delfinen2]
      #6689500 - 17:44 04/08/2010

Skönt att hon kom ut till slut.

Så söt!

--------------------
Felicia(040813)Vincent(051231)Molly(081017)Stella(110117)


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Annahz
Tungvrickare


Reggad: 20:21
Inlägg: 2304
Hemort: Valencia, Spanien
Re: Sophies entré till världen [Re: Delfinen2]
      #6689518 - 19:26 04/08/2010

Jobbigt att dte tog sa lang tid... Vet precis vad du menar! Min kropp borjade krysta nar jag bara var oppen 6cm. De sa ocksa at mig att inte krysta, men kroppen lydde inte. Grattis till dottern!

--------------------
Tindra 10/10/08
Viktor 31/05/10


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Kickan84
Original


Reggad: 08:30
Inlägg: 1512
Hemort: Viksjö, Järfälla
Re: Sophies entré till världen [Re: Annahz]
      #6699639 - 16:13 02/09/2010

Verkligen jobbigt att vilja krysta när man inte får..
Skrattade lite åt din kommentar om" hämta en tångjävel.."

Stort grattis till en jättesöt dotter

--------------------

Amanda 17/11 -04 (37+4)
Moa 27/12 -06 (38+5)
Emma 21/9 -10 (39+3)


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1



Extra information
0 registrerade och 6 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  NettanMalmö, Viv, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 6791

Hoppa till

Generated in 0.036 seconds in which 0.001 seconds were spent on a total of 14 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu