BB>Forum>BarnfrÃ¥gor>Förlossningsberättelser Föregående tråd Tidigare Visa alla trådar Innehåll Nästa tråd Nästa Trådat Trådat  
Hoppa till första olästa inlägg. Sidor i denna tråd: 1
mojdur
Gröngöling


Reggad: 01:19
Inlägg: 25
när frank föddes
      #5661546 - 14:58 24/09/2007

Hade jag vetat på Tanjas konfirmation den 15 april att barnet inte alls skulle komma den 25e som beräknat utan en hel månad senare, den 15 maj, hade jag nog lagt mig ner och dött och vägrat.
Jag trodde ju att jag skulle börja föda när som helst.
Den 25e kom, jag minns hur jag vaggade mig fram till postlådan och hoppades att värkarna skulle komma igång till kvällen. Men ingen bebis kom.
Tänkte på en massa statistik, bara 5 procent av alla barn föds på "rätt" dag, inom två veckor måste den ha kommit för 95 procent av alla barn är födda då osv. Dagarna började långsamt gå, jag pallade en vecka ungefär innan jag grinade en hel kväll, ville bara att den skulle ut. Jag ville inte ens träffa bebisen längre, jag ville bara slippa vara så tung, svullen, ful och stor.
Den 6e maj hade jag tid hos min barnmorska, när jag fick den skrattade jag tyst för mig själv. Tänkte att den kommer jag aldrig behöva gå på, för om bebisen inte kommer på beräknat datum så kommer den i alla fall komma den andra maj för då är det fullmåne. Av nån anledning trodde jag att fullmånen skulle fixa allt. Kvinnor börjar ju jämt föda när det är fullmåne.
Men lik förbannat fick jag gå till barnmorskan, svettig och röd och svullen.
När jag gått 11 dagar över tiden sökte jag mig till en akupunktör. Han sa att efter hans behandling skulle jag börja föda inom 12 timmar. Efter behandlingen kom jag hem full av förväntan, jag och Martin funderade lite på om han kanske skulle strunta i jobbet nästa dag eftersom värkarna skulle börja senast när han började jobba. Jag smsade alla mina syskon och berättade att nu skulle det komma bebis.
Men det hände ingenting, jag vaknade nästa dag utan att ha haft en enda värk, det blev akupunktur tre kvällar i rad, alla utan resultat.
På sätt och vis blev jag glad första gången det inte kom igång, ville klara det själv.
När det gått 42 hela veckor, började vi åka till Falun på överburenhets kontroller. Innan vi varit där hade jag mer ångest för att åka dit på kontroll än att föda ungen. Det hela visade sig vara ganska trevligt och jag kom hem med det glada beskedet att jag redan var öppen två centimeter. Allt kunde liksom hända. Jag firade med wienerbröd och läsk.
Men inget hände, och vi fick åka på ny kontroll, den här gången bjöd dom på varm choklad och macka, av nån anledning kändes det lyxigt.
Dom började prata om igång sättning, men jag ville vänta.
Två dagar senare, måndag 14 maj, hade vi tid för ny kontroll, natten innan hade jag haft ovanligt många förvärkar, jag ringde in och frågade om jag verkligen behövde komma in eftersom att det kändes som om det skulle kunna börja nu.
Men dom tyckte att vi skulle komma ändå, helt plötsligt stod jag i ett rum och skulle visst bli igång satt. Det tog ett tag innan jag förstod att jag kunde ifrågasätta om jag var tvungen att gå med på det. Läkaren blev ganska förvånad när jag inte ville, de flesta andra skriker efter igångsättning redan i vecka 38 sa han. Eftersom bebisens hjärtljud var så bra och det fanns massa fostervatten fick jag åka hem igen.
Men skulle komma tillbaka nästa morgon för igångsättning.
Väl hemma sov jag lite, sen tror jag magnea ringde och väckte mig. Hela dagen hade jag små värkar.
Jag ringde sen Elin som också var gravid och hade gått typ en vecka över tiden. Hon hade varit hos sin barnmorska och fått ett recept innehållande ricinolja som man börjar föda av. Jag skaffade fram ingredienserna, men när den sista anlände med min mor hade förvärkarna börjat tillta i mängd och styrka. Det kändes onödigt att sitta och bajsa hela kvällen om det redan höll på att börja så det blev aldrig nån dryck.
Det ska även tilläggas att jag dom sista två-tre veckorna hade försökt börja föda genom att springa upp och ner för mina föräldrars trapp och promenad på både landsväg och skog, allt lika verkningslöst.
Hursomhelst, jag fick mer och mer värkar, det hela verkade ha börjat. Min mamma kom över och lärde mig en avslappnings metod, som hon i sin tur lärt sig av en antroposof barnmorska på 80-talet.
Tricket var att vara helt avslappnad innan värken kom, inte röra en muskel och att andas. Man skulle sitta vid köksbordet och luta sig framåt mot massa kuddar.
Klockan var kanske 7 på kvällen och det var mellan 5och 10 minuter mellan värkarna, som hade börjat kännas mer.
Avslappningsmetoden funkade ganska bra.
Jag kommer inte ihåg hur mycket klockan var när jag ringde förlossningen i Falun, men dom sa åt mig att duscha och ta det lugnt.
Martin verkade ganska nervös, ville nog helst åka in. Han sa att det var klart att dom tyckte att vi skulle stanna hemma när jag lät så himla lugn och saklig.
Just då kände jag mig lugn, klockan var väl 9-10 någonting. Men i takt med tröttheten blev jag stressad över att vara hemma och att det tog en timme att åka till Falun. Jag lyckades slumra till vid midnatt men vaknade av smärtfulla värkar.
Jag satt i köket, fick i mig lite blåbärs soppa och försökte andas genom värkarna. Vid halv två tiden sa jag till Martin att vi borde åka, det var ca 5 minuter mellan värkarna.
Jag ringde Falun och sa att nu ville jag komma in, barnmorskan tyckte nog att jag kunde stanna hemma lite till men sa att dom kanske kunde hjälpa mig att sova typ.
Martin körde as fort genom skogen, jag var tvungen att säga åt honom att sakta ner. Det blev för plågsamt att skumpa hit och dit under värkarna.
Så fort vi kommit in och satt på CTG grejerna, lugnade sig värkarna och jag var fortfarande bara öppen två centimeter, det hade jag ju varit i en vecka.
Dom gav mig piller så att jag skulle få sova, nåt värk hämmande och nåt smärtstillande tror jag.
Klockan var fyra när jag somnade, det var tyst och allt kändes lite sorgligt.
Vid sju tiden vaknade jag till, jag väckte Martin som sov på sån där 80-tals säck i ett hörn och sa åt honom att komma och lägga sig hos mig istället. Sen somnade jag om och sov till 11.
Efter frukost tog dom hål, så att vattnet gick, fortfarande bara öppen två centimeter.
Jag fick ta på mig en blöja för att inte läcka vatten överallt, men barnmorske studenten som hade gjort hålet envisades med att kalla blöjan för binda.
Hon var snäll, trodde kanske att det skulle kännas bättre för mig att ha en binda än blöja.
Värkarna satte inte igång och jag kände mig väldigt ledsen och bara grät.
Martin och barnmorske studenten tröstade mig och sen började vi undra vad vi skulle göra nu då.
Jag pratade med mamma som jobbade i närheten och hon skulle komma med lite tidningar och sånt till oss, hon hade precis lunch.
Martin gick och skulle träffa henne i korridoren utanför och när han kom tillbaka hade han henne med sig. Det satte igång ännu en störtflod av tårar. Jag kände mig så maktlös och allt var så sorgligt på nåt vis.
Såhär i efterhand är jag sjukt glad att hon kom in, ibland behöver man sin mamma.
Efter att hon gått bytte jag ”binda” igen, det var väldigt mycket vatten som bara forsade hela tiden. Blev pölar överallt på golvet som vi gick och torkade upp.
Det hade alltså blivit tisdag, jag hade inga värkar, vattnet forsade och jag grät hela tiden.
Vid ett satte dom i värkstimulerande dropp, ganska snabbt märkte jag att värkarna var intensivare än dom jag haft på natten.
Jag satt nog mest på en sån pilates boll och lutade mig mot sängen och försökte andas och slappna av.
Efter ett tag tyckte nån att jag skulle äta något, så jag fick potatis och purjolöks soppa. Der var helt sjukt äckligt, jag började må mer och mer illa. Och det gjorde väldigt ont.
Vid tre spydde jag i en påse, efter det undrade jag vad jag kunde få för smärtlindring. Jag blev helt paff när hon sa att jag kunde få epidural-, jag trodde att det var på tok för tidigt för nåt sånt.
Martin ville inte se när dom stack in allt i ryggen på mig så han gick och ställde sig i ett hörn, men jag ropade tillbaka honom, ville inte vara ensam när jag låg där på sida.
Det gick ganska fort, plötsligt blev det svin kallt på ryggen och jag förvånades över att doktorn höll på så högt upp på ryggen.
Sen började jag skaka i hela kroppen, Martin såg lite orolig ut då kommer jag ihåg.
Efter skakningarna började bedövningen verka, helt fantastiskt, det var som att vakna upp. Det hade regnat innan och ungefär precis samtidigt som jag blev bedövad kom solen fram, jag tog det som ett mycket gott tecken och sa nåt halvflummigt till undersköterskan om moln som lättade både ute och i mig.
Sen ville jag ha macka, men fick nöja mig med glassdrink.
Passade på att promenera lite, det hade jag ju läst att man skulle göra, och att vila och läsa skvaller tidning.
Kvart i 5 var jag öppen 6 centimeter, skönt att det hände nåt.
Mina syskon skickade snälla sms som gjorde mig lycklig.
Strax efter 6 började jag känna lite kryst tendenser, kryst känslan bara ökade och ökade.
Det gick väl nån timme.
Efter ett tag sa barnmorskan att huvudet syntes och att man såg håret. Jag blev väldigt förvånad, va, har den hår? Vet inte riktigt vad jag hade tänk mig, eller jag hade nog mest tänkt på ögon, näsa, mun och fötter och sånt.
Martin som sagt att han skulle hålla sig vid mitt huvud, tittade också och såg håret. Barnmorskan frågade om jag ville se med spegel, men det tyckte jag kändes helt onödigt. Jag sket väl i hur det såg ut, ville bara ha ut ungen.
Jag krystade och krystade men det hände inte mycket. Jag hade tänkt mig att jag skulle föda på en sån där pall, men det blev i halvsittande gynläge.
Eftersom det inte hände så mycket, föreslog barnmorskan att undersköterskan skulle hjälpa mig genom att trycka eller snarare hänga med hela sin kroppsvikt utanpå min mage. Det hjälpte och några minuter senare sa dom att barnet skulle komma på nästa värk.
Men det gjorde det inte. Dom sekunderna är, när jag tänker tillbaka, det som gjorde absolut ondast. In eller ut med ungen, absolut inte stilla stående.
Kommer ihåg att jag verkligen ville säga åt dom att trycka in ungen igen, men mitt i all smärta tänkte jag också att jag minsann inte tänkte vara en dom som säger massa knäppa saker.
Efter något som kändes som en evighet, men som Martin sen har berättat bara var några sekunder, kom nästa värk och med den bebisen.
Sen tror jag att axlarna fastande på nåt vis för det dröjde en stund innan jag fick upp honom på magen.
Tillslut kom han och jag tittade efter vad det var för kön och sa att han var det finaste jag sett. Martin grät, barnmorskan sa att han nog vägde över fyra kilo och jag var väldigt glad att det var över.
Han föddes den 15 maj klockan 20:34, vägde 4760gram och var 55cm lång, helt perfekt.

--------------------
moder till frank


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
mysflikkan
Ordmiljonär


Reggad: 13:28
Inlägg: 4124
Hemort: Lerum
Re: när frank föddes [Re: mojdur]
      #5661688 - 16:16 24/09/2007

ååh, vilken berättelse o grattis!!!

--------------------
Natalie -01 Emelie -03 Max -08 Victor -09


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
caropia
Babyboomare


Reggad: 11:08
Inlägg: 13870
Hemort: västerhaninge
Re: när frank föddes [Re: mojdur]
      #5661937 - 19:20 24/09/2007

vilken härlig berättelse! Grattis!

--------------------
mamma till charmtrollen
Elias född:040803
Isac född: 070416

Bittersnippa


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Issy
Beroende


Reggad: 13:52
Inlägg: 411
Hemort: Stockholm
Re: när frank föddes [Re: caropia]
      #5662033 - 20:19 24/09/2007

Härlig berättelse!!!!!!!!!!!

--------------------
Isabelle 040504
Elliot 071013


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
jezzica
Chattoman


Reggad: 08:54
Inlägg: 3271
Hemort: Ulricehamn
Re: när frank föddes [Re: mojdur]
      #5662529 - 09:33 25/09/2007

Underbar berättelse

--------------------
Hampus 2/6-05
Ebba 31/8-07


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
alienstar
Original


Reggad: 11:53
Inlägg: 1492
Hemort: Sundsvall
Re: när frank föddes [Re: jezzica]
      #5662901 - 12:14 25/09/2007

Fint namn.. Min man heter frank..

--------------------
Ayla 16 Juni 2004 BF -9
Alexander 22 Augusti 2007 BF +9


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
TextAnnons
Leksakshus
Tungvrickare


Reggad: 21:01
Inlägg: 2751
Hemort: Finaste Linköping
Re: när frank föddes [Re: mojdur]
      #5663079 - 13:56 25/09/2007

Vilken fin berättelse. Grattis!

--------------------
-Hilma 040624-

-Märta 080113-


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
mojdur
Gröngöling


Reggad: 01:19
Inlägg: 25
Re: när frank föddes [Re: Leksakshus]
      #5663425 - 17:56 25/09/2007

tack så mycket allihopa!

--------------------
moder till frank


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sniff
Pratmakare


Reggad: 16:36
Inlägg: 5358
Hemort: Mälardalen
Re: när frank föddes [Re: mojdur]
      #5664388 - 13:45 26/09/2007

*puh* skönt att han kom ut till slut, GRATTIS

--------------------
Sniff, världens stoltaste tvåbarnsmamma till Lucas (17/1 -04) och Maximilian (19/3 -08)
Min blogg:
http://blogg.mama.nu/glammom


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
isimagen
Tungvrickare


Reggad: 07:52
Inlägg: 2706
Hemort: Kalmar
Re: när frank föddes [Re: mojdur]
      #5682180 - 11:12 11/10/2007

Underbar berättelse! Du skriver jättebra. Tyckte särskilt om stycket där barnmorskestudenten envisas med att kalla blöjan för binda

--------------------
*****
Astrid 090117


Inläggsfunktioner: Skriv ut inlägg   Påminn mig!   Meddela moderator  
Sidor i denna tråd: 1



Extra information
0 registrerade och 6 anonyma användare besöker detta forum.

Moderator:  NettanMalmö, Viv, Jenny2002 

Skriv ut denna tråd

Rättigheter
      Du kan inte skapa nya trådar
      Du kan inte svara på inlägg
      Html är aktiverat
      BBKod är aktiverat

Betyg:
Trådvisningar: 4940

Hoppa till

Generated in 0.123 seconds in which 0.006 seconds were spent on a total of 14 queries. Zlib compression enabled.

Annonsera på BB | Kontakta BB | Abuse | Regler
Copyright © Babyboom.nu