Pandora_83
Veteran
Reggad: 15:40
Inlägg: 918
Hemort: Värmland
|
|
Ja då sitter man här nu då gravid och funderar. Tänk om jag mister mitt första barn precis som mina föräldrar miste sitt första barn och min syster bara 2 månader gammal.Vet ju att risken är väldigt liten att jag drabbas av samma men ändå. Jag har levt med detta, sett hur det påverkat mina föräldrar och uppfostran av oss andra barn.. sorgen och rädslan som alltid finns kvar och som också påverkar mig... vetskapen att jag kunde ha haft en syster 1 år äldre än mig.... Det viktigaste tycker jag är att inte skämmas över detta. Att våga säga som det är. Vilket mina föräldra haft problem med.... vi barn vet ju men det pratas aldrig öppet om detta,hennes sakerna har gömts undan, kort lika så... Så när någon frågar hur många barn min mamma har så säger hon ju 3.... för 3 är i livet.... men vi var ju 4 egentligen.... hade det varit jag så hade jag räknat med alla 4... om jag hade fött 4 barn så skulle det kännas rätt att säga 4 även om inte alla lever. Ett barn och 1 namn raderas ju bara inte ut. Men kanske min mamma tycker det känns bäst så.... eller så vill hon bara glömma. Alla reagerar ju olika. Men nu blir det automatiskt att man funderar i dom banorna när man själv är gravid.... och sett hela situationen nerifrån som barn... För mig är vi 4 syskon....jag säger alltid 4 =) jag, min syster i himlen och mina två bröder som dessutom är tvillingar vilket är roligt =).
--------------------
Emilia 080204
2940g 46 cm
(37+4)
Enya 110719
3150g 48 cm
(38+3)
|
|
|
mis81
Original
Reggad: 09:18
Inlägg: 1995
Hemort: Laholm
|
|
du tror inte att din mamma säger att hon har tre barn för att det är lättast. det kan vara jobbigt att hela tiden dra upp vad som hände när folk frågar.
din mamma kanske inte har kommit till ro med vad som hände då din syster gick bort.
det är jätte svårt att veta vad man ska säga till folk som frågar.
jag får frågan hela tiden om vi väntar första barnet, men det är ju faktiskt vårt andra. då vill dom veta en hel massa som jag inte har lust att diskutera med främlingar. så för mig är det inte konstigt att din mamma säger att hon bara har tre.
sen förstår jag din oro. tyvärr så händer det att barn inte får leva men det är så sällan det händer.
det går säkert bra för dig!!!
--------------------
William f/d 28 juli 06,
Lina 21 juli 07,
Gustav 6 Nov 09
|
MammaCamilla
Fingerflink
Reggad: 01:29
Inlägg: 6535
Hemort: Västerås
|
|
Svar till:
Ja då sitter man här nu då gravid och funderar. Tänk om jag mister mitt första barn precis som mina föräldrar miste sitt första barn och min syster bara 2 månader gammal.Vet ju att risken är väldigt liten att jag drabbas av samma men ändå. Jag har levt med detta, sett hur det påverkat mina föräldrar och uppfostran av oss andra barn.. sorgen och rädslan som alltid finns kvar och som också påverkar mig... vetskapen att jag kunde ha haft en syster 1 år äldre än mig.... Det viktigaste tycker jag är att inte skämmas över detta. Att våga säga som det är. Vilket mina föräldra haft problem med.... vi barn vet ju men det pratas aldrig öppet om detta,hennes sakerna har gömts undan, kort lika så... Så när någon frågar hur många barn min mamma har så säger hon ju 3.... för 3 är i livet.... men vi var ju 4 egentligen.... hade det varit jag så hade jag räknat med alla 4... om jag hade fött 4 barn så skulle det kännas rätt att säga 4 även om inte alla lever. Ett barn och 1 namn raderas ju bara inte ut. Men kanske min mamma tycker det känns bäst så.... eller så vill hon bara glömma. Alla reagerar ju olika. Men nu blir det automatiskt att man funderar i dom banorna när man själv är gravid.... och sett hela situationen nerifrån som barn... För mig är vi 4 syskon....jag säger alltid 4 =) jag, min syster i himlen och mina två bröder som dessutom är tvillingar vilket är roligt =).
Jag skulle också haft ett syskon som var 1 år yngre än mig, men h*n dog i missfall.
Jag säger alltid att vi är 7 syskon 
|
ralfschumacher
Ordakrobat
Reggad: 16:56
Inlägg: 7878
Hemort: Knislinge
|
|
Det känns som om det är jag som skrivit det du skriver, fast jag är inte gravid.
Jag förlorade min syster i psd (plötslig spädbarnsdöd) 1986, hon var då 4 månader gammal och jag var nästan 2 år.
Det präglar mig väldigt mycket fortfarande, även om jag inte minns något.
Vetskapen om syskonet finns där hela tiden och den försvinner aldrig.
Jag kan säga som så att när min dotter Izabelle var lika gammal som min syster när hon dog så släppte jag inte Izabelle med blicken på hela dagen, lyssnade på henne så hon andades hela tiden, det var nog den hemskaste dagen så här långt.
Hoppas du kan njuta av graviditeten och att ditt barn är friskt och får leva.
Du ska se att allt kommer gå bra!
--------------------
Stora tjejen IZABELLE född 26 juli 2006! kl. 12.06
Hjärtebarnet MINO född 28 mars 2008! kl. 12.07
Kämpen JONALIE född 23 augusti 2010! kl. 10.18
|
Tidigare
Innehåll
Nästa
Trådat
Annons
Ändra
Svara
Citera
